igår blev jag rånad på min väska innehållandes mobil, leg, bankomatkort, lite pengar, allt mitt smink, ett par skor och diverse småsaker som inte betyder någonting för någon annan än mig. mobilen är hundra år gammal och dom skickar sms till mina kompisar som inte är ok att skicka. polisen kom och det var det värsta jag varit med om i hela mitt liv. det värsta är att dom var 4 år yngre än mig och 10 cm kortare minst. jävla skit. skit

Nothing can keep me from my holiday, my holiday

nu har jag varit ledig i nästan 2 veckor. en vecka utan pengar, en vecka med 1000 spänn betalt om dagen. jag har utnyttjat tiden väl. min extrasyrra nahla tog studenten förra veckan och det blev, fruktat, baba sonic. jag känner inte igen stället. kändes som jag fick snea blickar från alla nollkoll-18åringar som sa "du är SÅ 2005". jag tog taxi hem som alltid på den tiden. tidsresa 2 år tillbaka i tiden alltså, inte okej. sen var det firmafest. inga skandaler den här gången. vi hade 5kamp och jag är värdelös på sånt. fick knappt vara med på bollkull när jag var liten för att jag aldrig kunde träffa folk. och åkte ut efter 5 minuter för att jag var tjock och inte kunde springa. okej overdrive men typ. i måndags tog jag tåget ner 55 mil till min gamla hemstad malmö och här sitter jag än idag. med en topp-bakfylla efter gårdagens midsommarfirande som började med middag och nubbar och slutade på jordens svartklubb. ett tvåvåningshus täckt med mattor och jallajalla-musik. sen köpte vi bröd på bageriet på vägen hem och ramlade i säng vid halv 6. innan dess har en del kvällar slutat på malmös debaser som inte borde få kallas debaser eftersom att det är alldeles för fräscht och besökarna är mestadels beyonce-brudar och rosa skjortor-killar. träffade min parisbitch elin och tog några dancemoves. har väl gjort allt man ska göra här och lyckats undvika gyllene väldigt bra. var en väldigt sympatisk kamrat och gjorde björn sällskap utanför sir elton john på stadion, tiny dancer är ändå en jävligt fin låt. fick skjuts dit av calle på en postcykel. inte på pakethållaren, nejnej. utan i postkorgen framtill, om jag skrek, som jag skrek. har även hängt med min favorithallänning dag. och lisa såklart, vilken brud. om ändå teresa varit här. nyss fick vi ett telefonsamtal som bjöd till fest, om jag inte träffar elin och kör en karatefylla a la paris 2005. livet leker förutom att jag får hjärtklappning för jämnan. väldigt jobbigt. har även lyckats hinna med att bli lite heartbroken. så typiskt mig. just det, det kan hända att jag visar min nuna på emmaboda, även fast jag lovat mig själv och världen att aldrig mer känna på lidandet av festival. men gratis är gott och det är trevligt sällskap. män är som vanligt idioter, cheers.