hade inte alls någon lust att lämna skinnarviksberget och alla människor för att åka hem och packa det sista. alla fantastiska människor som var där! åh. om ca 12 timmar är vi i småland. så nästa gång vi hörs har jag förhoppningsvis gjort mig hemmastadd och vi ses ju snart igen. nu ska jag bli en lantjävel och en hejare på design! nu är första gången jag känner peppen. sticka och sy, hålla på med kläder varje dag i ett år, c'est fabuleuse! ska röka sista stockholmsciggen nu och sen sova, bilresan startar 8 imorgonbitti. puss

jag flyttar imorgon. imorgon. gårdagens avskedskväll blev sådär men huvudsaken var att jag fick säga hejdå till nihad, nahla, petros, teresa, martin bl.a. idag blir det förhoppningsvis fler och jag vill inte flytta. jag kan liksom inte se mig själv i en småstad, en lantlivstjej. okej kanske inte lantliv, det är ju ändå textil som är grejen. på landet. det finns ett uteställe, typ harrys. stan går man igenom på 30 minuter en timme och usch jag får tårar i ögonen. men det blir kul. det blir kul.

shoppade jävligt mycket grejer igår, här är en av klänningarna jag köpte på en snygg brud

det är så praktiskt att flytta från olika städer hela tiden, det är ju bästa sättet att dissa någon på. eller, snarare att man inte behöver dissa någon, eftersom jag är klar från början med att jag ska flytta och det finns inte en chans att jag vill ha långdistansförhållande ("inte med dig iallafall, sucker!", betyder det ungefär). då slipper man det här "det är inte du det är jag", "vi kan väl vara kompisar". förresten, folk använder det på riktigt. ett ex drog alla dom där klyschorna och jag trodde aldrig dom skulle ta slut, han använde alla och jag var på väg att vända tårarna till ett gapskratt. get a grip, young man. sen använde jag dom själv en gång, då var jag på väg att börja gråta i ren tragik.

jaha, på agendan ligger idag shopping, fika med hanna h som numera bor i örebro och som jag inte sett på 2 år tror jag, får se om jag känner igen henne, hon har dreads numera istället för sitt långa svarta hår. ikväll ska jag hem till cissi och dricka "ett glas vin". ye right, med cissi blir det aldrig mindre än 5.

imorgon ska alla som vill träffa mig innan jag åker komma till block party i götgatsbacken!

igår tog jag fan priset. det största jävla priset. det är nu ett faktum att alla små missöden jag råkar ut för inte är otur, det handlar om min enorma klantighet. och vad gjorde jag igår? jo, jag låste in nycklarna i lägenheten när jag skulle överlämna den. jag tog portnyckeln istället för lägenhetsnyckeln och ett tag drabbades vi lite av panik (jag mest för att jag var rädd att vi skulle behöva vänta till imorgon, läs idag, jag ville bara bli av med det). efter ca en timme kom en låssmed som skulle ha TOLVHUNDRA SPÄNN. för vilket arbete då?! ett arbete som tar 5 minuter, jävlar vilken timlön. sen stressade jag hem och duschade bort svetten efter arbetsdagen och åkte och träffade petros och gick på debaser. båda två vägrade erkänna att vi typ höll på att somna men det vet ju alla att det går över efter 2-3 öl. sms:ade med M, han tyckte jag skulle komma dit och sova, om jag inte var för full. men jag hade sovit typ 4h/natt i en vecka, jobbat och inte ätit någon middag så jag kände inte för att komma dit och göra bort mig. han blev sur och var helt plötsligt "upptagen" resten av veckan. well, jag med! idag ska jag jobba nästsista passet, nästsista jävla kvällspasset (jag svär för att förstärka min lycka) och jag kommer not in a million years behöva springa mellan mjölk och grönsaker med tusen nycklar i fickan. ok då, jag ska väl jobba i jul, men ändå. efter jobbet ska jag förhoppningsvis träffa ehlin, bli lite fulla på debaser igen. imorgon är det sista dödens timmar på jobbet och resten av veckan ska jag bara träffa folk, shoppa upp en massa pengar och ha jävligt kul. bisous!

so ride me to the station and i'll be on my way

nu har jag gråtit i en timme. idag sa jag hej då till pappa. jag bjöd på kinamat och när vi skulle säga hejdå var det som att ingen av oss ville. jag bet mig i läppen för att inte börja gråta och fortsatte bita tills jag gick från min lägenhet till mammas hus och kunde inte låta bli. och min lillebror också som jag inte sagt hejdå till och inte kommer hinna åh nu gråter jag ännu mer. jag vill verkligen åka och gå den där textilutbildningen men samtidigt vill jag verkligen inteinte åka härifrån. häromdagen sa jag hejdå till mitt solsken på jobbet, fia. ingen av oss kunde släppa kramen och jag vill bara inte tänka på hur vemodigt det kommer bli att säga hejdå till nihad, teresa, petros, nahla, eric, daniel, sedir, johanna, cissi och dom jag hinner träffa innan jag åker för det är ingen tid alls kvar. om exakt en vecka är jag i småland. imorgon ska jag lämna nycklarna till lägenheten efter en vecka av packning städning flyttning (bor hos mamma i en vecka) så imorgon runt halv 7 är jag fri och ska förutom 10 timmars jobb kvar bara ha jävligt kul varenda minut sista veckan.

så här blödig får ni ju inte minnas mig, ibland ganska ofta nästan alltid är jag så här glad

varför måste alla gaykillar vara gay? mannen på bilden var inte bara den bäste designern i project runway, utan även den mest smickrande, tyvärr även väldigt gay. och ännu mer tyvärr, han åkte ut igår. men seriöst, varför har killar sån tur att de har chans att få en gaykille? orättvist.