som att förlora en vän

jag börjar på riktigt tro att sibylla har hoppat ut genom fönstret. jag har ropat i 3 timmar, men ingen katt någonstans. jag vet inte om jag ska drabbas av panik eller behålla lugnet. var tvungen att ta en öl för att lugna nerverna, jag är rädd att jag skulle bryta ihop annars. jag vet, enligt somliga är det bara en katt. men sibylla har aldrig varit bara en katt. hon och hanna har varit dom som kommer när man ropar. på ett positivt sätt. JAG vet hur det är att vara ensam i fittja, jag kan tänka mig hur en katt känner då. jag önskar ingen den känslan.

och ja, jättefin klänning. men hur mycket jag än syr in och syr om så känner jag mig ändå kristen. jag var tvungen att byta om. det där med gud är inte riktigt min grej