revaxör till alla frisörer

jag har länge gått och funderat på varför jag så sällan går till en frisör och klipper mig. det är inte speciellt dyrt, det är skönt att få håret nyklippt osv. men i onsdags fick jag svaret och det jag kommer på varenda jävla gång jag har varit hos en frisör. det är dags att ge revaxör till samtliga av sveriges frisörer för det man säger går tydligen inte in, även fast de 'förstår preciiis' vad man menar. jag gick därifrån och såg 30 år äldre ut. som att jag skulle sitta som 50åring på mallis med min gamla gubbe och dricka paraplydrinkar. "absolut INTE på längden" sa jag och det var nog där hon missförstod för det var jävligt mycket längd som försvann. luggen ser ut som stripor som hänger ner i pannan och nu kan jag inte få till en frisyr utan att se 90tal ut. härfärgen däremot, den är ju fin men den står jag ju för själv. eller jag rättar mig; den h a d e varit fin om jag hade något hår att ha färg i. jag är iallafall varken svart eller rödhårig längre, snarare gyllenbrun.

död-hos-frisören-dagen började iallafall bra. som jag skrev härunder lunchade jag och min lilla pärla till syster på hermans, taskigt dyrt men farligt gott. sen promenerade vi längs söder till weekdays och jag investerade i 3 par nya byxor. det behövdes. sen var det då död-hos-frisören-tiden och jag bröt mitt interöktpå2dagar-mönster och shoppade.. en del. men det var jag värd. sluta/skäranerpå-rökningen går faktiskt bra.

igår kväll trotsade jag att jag var så trött efter jobbet och det är jag glad för. teresa bjöd på mat och spritzer och jag hade med mig en massa chips. vi pratade skit (hade lika gärna kunnat saxa från din blogg men det var ju det vi gjorde) och tittade på hedwig & the angry inch, i samma klass som rocky horror picture show. and how i love that movie. det var längesen jag såg den så om någon skulle tänkas ha den så kan denne någon tänkas bjuda mig på dejt.