idag har jag smakat på sommaren, i form av galia. när man tittade ut genom fönstret kunde man tro att våren var på väg, smältande snö och sol på himmelen. gick ut i bara skinnjacka. igår pulsade vi i snön, stormen piskade i ansiktet och vi var helt vita efter den korta promenaden. men ändå är det lite som höst. jag tänker mycket. idag tänker jag väldigt mycket. på det som har varit, på det som kommer. de senaste två åren har inte varit lätta. eller jag ska kanske säga att de två åren innan detta år har varit något som jag helst skulle vilja stryka över. jag har gjort många misstag, jag har famlat i mörkret och skadat och gjort illa mig själv och andra. många har nog undrat och istället för att fråga så har de vänt ryggen till och skaffat sig fördomar. det har inte varit lätt och jag har kämpat men aldrig tyckt synd om mig själv och i det stora hela kan det nog ha handlat om att bara hitta mig själv. tappat bort mig på vägen. men de senaste månaderna har det hänt något. jag mår BRA. ibland ramlar jag lite igen men i det stora hela. jag väljer att inte lyssna eller ta åt mig längre, för det spelar ingen roll. och nu när jag kommit hit så börjar jag tänka på allt jag gick miste om, som jag försummat och försakat. men man kan inte ångra, man kan bara göra om och göra rätt. jag känner en stor kärlek till mig själv och folk jag har omkring mig. jag har lärt mig att uppskatta. jag vet inte varför jag vill skriva det här, men jag antar att det är någon slags förklaring.

och du, ni, som måste hävda dig/er själva genom att slänga ur dig/er fördummande kommentarer, gör det inom dig/er, det skadar ingen mer än dig själv.