Thursday, February 05, 2009

kollade tågtider, packade väskan, ringde mamma och sa att jag kommer nu, jag måste. var beredd att springa till centralen, bara åka. men jag åkte inte. jag hörde i huvudet; "det är för att jag inte vill att du ska åka ifrån mig". jag stannade, jag stannar alltid. och nu kommer vi tillochmed finnas kvar även om jag är hundra mil bort.

1 comment:

Anonymous said...

Jag antar att det hela löste sig fint igår trots din oro. Vad bra.(L)