"det här är sista cigaretten, någonsin"

det blir missförstånd hur jag än formulerar mig. tolka föregående som ni vill. eller gör det inte. jag gick hem på lunchen och duschade, sjöng högt medan jag plattade håret och ser numera hyfsat mänsklig ut. det är så hektiskt med bara två dagar kvar och ändå får jag inte arslet ur röven. det ska träffas folk och packas och ha avskedsfester hit och dit. samtidigt som jag bara går runt och är sentimental och folk försöker verkligen allt för att få mig att stanna. helt plötsligt får jag jobberbjudanden från alla hörn (medan jag gått runt i ett halvår och haft skitjobb, too late honeys), erbjudanden om att flytta in i diverse bostäder osv osv. kunde ni inte ha tänkt på det bara en liten, liten aning lite tidigare? every town needs their own jessica bengtsson.