vilket väldigt sällan är helt sant. iallafall om jag får tala för mig själv. det är lite som det där med otrohet. "en gång otrogen, alltid otrogen". "en gång stockholmsförort, alltid stockholmsförort". jag har däremot avancerat, om man kan kalla det så. jag har tagit mig från pendeltågsförorterna (så seriöst med pendeltåg) och bosatt mig vid röda linjen (ya man). jag har inte kommit underfund med om det är bra eller inte. alla har sin egen bild av botkyrka, jag har min. men jag ska inte klaga. jag och katten bor numera på 140 kvadrat istället för 18, med 5 härliga tjejer istället för 1. vad som är lite sorgligt dock är att jag sitter härute själv. med tanke på hur denna värld är utvecklad behöver man en mobiltelefon för att nå sin omvärld, jag har för tillfället ingen och för att ta tuben behöver man 20 spänn. jag har 13.samtidigt som jag redan trivs i det här kollektivet (jag har aldrig sett mig själv som en kollektiv-typ, men jag anpassar mig) så blir jag, som aldrig är rädd för människor, lite osäker men samtidigt utmanad. tjejerna jag ska bo med framöver är hyfsat politiska, både korrekta och aktiva. och jag är den minst politiskt korrekta människa jag känner. jag är rädd att jag ska börja med palestina-sjal.
alla jobbar, jag är groggy. på onsdag är det sommarfest på baba sonic (jag måste växa upp).
stockholm - malmö 1-1
No comments:
Post a Comment