miss me, don't dismiss me

det kanske är för att jag är utmattad, av allt jobb, lite sömn. men det har kommit sakta krypandes, och jag tror jag insett den senaste veckan, att jag förlorat den bästa vän jag någonsin haft. jag tänker inte nämna namn, jag vet inte ens om du läser det här. men det gör mig tårögd att tänka att jag inte vet vad du gör nuförtiden, jag vet inte vilka du umgås med, hur du tänker. det känns som att bryta från en pojkvän, bara att det här varit en lång utdragen process. det där med att du har nya vänner (jag också), nytt liv, och vi har så många gemensamma vänner som hela tiden påminner om dig. jag har så mycket minnen av dig och minnen av allt vi gjort tillsammans. och nu är jag tillbaka i stockholm och stockholm är inte detsamma utan dig. att skicka sms efter sms utan att få svar är som.. fan, det gör ont. jag kanske borde ringa, men jag vet inte, vågar inte längre, det är ändå för långt bort. jag kanske borde börja se tillbaka på den ljuva tiden med ett leende istället för med vemod och saknad. men ja, fan, det gör ont. jag kanske borde sova. jag blir så jävla blödig när jag är trött.

what if I say I couldn't take another day
if I told you would you stay?
and I've got you and you've always seen me through
if I told you would you stay?
I can't live without you Now you're gone
is it true did I leave you black and blue? I didn't tell you I was real
gone on so long It feels so right but wrong
I couldn't tell you what I feel
I can't live without you but I'll try
you've been a friend