working class hero

jag är återigen à la mode på stockholms gator. igår kom första lönen in på kontot, det var inte mycket, men lite. jag passade på att shoppa upp det lilla jag skulle ha kvar att leva för resten av månaden och eftersom ungefär 85% av det lilla jag fick går till skulder och hyran så var det alltså inte speciellt stora summor det handlade om. och dom pengarna ligger nu hos stadsmissionen på hornsgatan och istället har jag en påse fina, bättre begagnade plagg, och även en helt nydesignad kofta. dessutom fick jag försenade födelsedagscash av min kära släkt och familj för ett tag sen så nu äger jag även en förtjusande höstjacka och ett par ganska högklackade höststövlar, som jag efter första kvällen jag hade dom trodde att jag aldrig mer skulle kunna sätta på mina fötter, skoskav deluxe, men dom har gett vika.

anledningen till att jag slänger iväg mina pengar nästan redan innan jag fått dom är för att jag vet att det kommer nya nästa månad. och anledningen till att det gör det är för att jag jobbar så fruktansvärt mycket. efter morgondagens pass kommer jag ha avverkat 48 timmar den här veckan i den där röda skjortan. eftersom arbetsplatsen numera är mitt liv så är det inte så konstigt om jag skriver om det. och jag måste ventilera. jag måste. bittra jävla kärringar, det är erat eget fel att ni vid 45års ålder fortfarande sitter I KASSAN i random livsmedelsbutik. ni har inte ens avancerat och skaffat er ett ansvarsområde, nej, ni har blivit så feta av att sitta där och blippa varor i 30 år (för det var säkert ert första sommarjobb) att ni inte ens orkar resa er och ta hand om resten av butiken. okej, jag kan inte låta bli att nämna namn. värsta kärringen på mitt jobb är lena. hon tycker att hon är så viktig när det kommer lite nya yngre förmågor som hon kan lära upp och dumförklara. varje gång hon handlar i min kassa så frågar hon om jag vet hur just DEN funktionen fungerar (ja, lena, jag lärde mig det första sommaren jag jobbade, skillnaden är bara att jag inte tänker fortsätta i 27 år till, din misslyckade jävel). och alla hennes meningar slutar med att hon måste berätta att hon snart har rast, eller ska gå hem.
- lena, vad har körsbär för PLU?
- (världens suck) AMEH, JAG VET INTE, jag hinner inte! jag måste plocka bananer och vika kartonger, för sen ska jag ha kassan FÖR JAG HAR RAST KLOCKAN 11!! (klockan kan vara 8 på morgonen när hon påpekar det).
du vet, alla är där för att göra det dom ska, för att sen ha rast, eller gå hem, det är inte bara du.

men ibland är det ganska bra att jobba. häromdagen hade jag en trevlig konversation med prinsessan madeleine. jag förklarade att avocadosarna längst ner var mjukare än dom däruppe, då svarade hon med sin ljuvaste prinsessröst att hon tyckte att alla avocados var mjuka. det var trevligt.