c'est partir ou mourir un peu

det var jättemysigt hos morfar tills han började berätta om sina kvinnor och sitt icke-behov av viagra. då höll jag för öronen. mer om det någon annan dag. kvällen gick från en bestämmelse att bara ta en kaffe till att hamna på en irländsk pub med adam som jag knappt träffat sen innan jag flyttade till malmö. sen ville jag spontan-dricka mer öl och hörde av mig till nihad, hon var inte sen med det och var hamnade vi om inte på carmen. jag vågar knappt gå dit längre i tron om att dom ska känna igen mig även fast jag är där bara varannan vecka. det skulle kunna ha med mitt vihängervarjedagpågolden-öde att göra. vi träffade martin som absolut vill ha tillbaka sin amelie-film som jag haft i två år och som jag bestämt hävdat att jag bestämt att jag fått, jag gråter lite. men snart är vi 30 och ska gifta oss om han inte är tillsammans med joanna tills dess. morfar frågade om jag inte skulle gifta mig snart och jag skrattade och ville skjuta honom i huvudet.