en slags känsla

så här känns det; dom lever i sin idyll. en ganska stor trea relativt nära stan och en 5årig son och 2 katter (gärna lite för tjocka, dom lever ju gott). det är perfekt städat och då och då har dom nya soffor och väldigt välpolerat överallt, tidigare hade dom en städerska som kom varannan vecka. pappan i familjen är väldigt ung för sin ålder, så att säga. han har två vuxna barn, en dotter som är 20 och en son som är snart 23 så hans 42 år är egentligen ingen ålder. tidigare var det kanske sonen som var den vilda av dom, som gjorde det man inte skulle göra. men nu ska väl han ha vuxit upp och får en egen son eller dotter inom några veckor. den där dottern har nyckeln till den där 3an relativt nära stan och dom är ju i sin röda stuga med vita knutar varje helg och då står lägenheten tom. och det är ju så mycket lättare att ta sig dit än att åka med röna linjen långt ut i förorten. och där finns kyl frys skafferi fulla och ett barskåp med olika sorters sprit från olika länder (dom åker på weekends 1-2 ggr om året, om dom inte unnar sig en långresa). alltså; 20åriga dottern kommer dit kanske varannan, varje helg, har inte riktigt lärt sig det där med ansvar ännu. och hemma hos pappa är det ju att allt mitt är ditt från deras sätt att se på det. så då och då kommer hon dit och kraschar idyllen, blir för full, har säkert ganska ofta sönder någonting och låtsas inte om det. dricker upp den importerade spriten och tömmer kylen frysen skafferiet på mat. lånar kläder ur fruns garderob. allting utan att säga någonting. ibland vet dom inte ens att hon har varit där, men hellre att hon säger det än att behövas ställas mot väggen. hon städar upp, rent och snyggt, skrubbar överallt, innan hon åker därifrån och hon som vanligtvis älskar sin pappa över allt annat, ser honom nästan som något helgonlikt, vågar inte ringa honom på flera veckor. vågar inte svara om han ringer med rädsla för att dom ska ha kommit på henne. men kommit på henne med att ha gjort vadå? hon har ju egentligen inte gjort någonting. eller? känns hela tiden som att snart snart så ringer dom och säger men vänta här nu vad tror du att du håller på med? det känns som att hon tänker att.. det kan dom väl iallafall få bjuda på? ibland känner hon sig föräldralös. och ändå lovord som älskar och saknar och jag kommer snart och när dom väl ses på vanligt vis föräldrar och dotter så är det ju precis så högtidsliknande som det ska vara. och ibland känner hon dom inte.