jag vaknade strax före 7 och kunde inte somna om. en ledig dag. igårkväll trodde jag att alla hade gått och lagt sig så jag satt själv och drack kaffe tills jocke kom och höll mig sällskap, vi gick in i köket och då kom både nihad, malin och therese upp. ingen ville gå och lägga sig så dom andra gjorde nattmackor och vi satt och pratade skit tills en bit efter midnatt. det är så mysigt att det alltid finns sällskap om man känner för det. men nu sitter jag här igen med min andra kopp kaffe och klockan är bara halv 9. jag söker en mer avancerad franskakurs för att jag tror jag kan mer än bara beskriva mig själv och min familj och ha en lätt konversation. jag tänkte ju fan på franska i mer än ett år. ändå får jag ångra att jag inte tog tag i det direkt när jag kom hem från paris. läste mina dagböcker därifrån igår och allt var nog inte så pest och pina så som jag kände det efter jag kom hem. tänkte att jag inte skulle åka iväg till london så snart men nu såg jag någons bilder och jag tror jag tror jag ändrade mig, igen. jag behöver ju inte stanna så länge. men vem vet.

jag är mest förvånad över vissa relationer. hur man när man väl ses har så lätt för att prata, lätt för att öppna sig, men ändå ses man aldrig. och så finns det fall där man ska upprätthålla någon slags relation även fast båda vet om att det inte finns något att bygga på, man har ingenting att prata om och inte ens speciellt trevligt när man ses, men ändå ska man ses, ofta, betydligt mer än man träffar de man verkligen borde träffa. hur jag nu definierar ofta. jag kan inte påstå att jag träffar någon speciellt ofta. allra mest förvånad, eller förvånad är väl fel ord; besviken, ledsen, sårad, över hur en så bra vän, ja, bästa en gång i tiden, helt plötsligt bestämmer sig för att klippa bandet. utan någon bättre förklaring än att 'vi har blivit så olika'. hur kan du ens veta att vi blivit så himla olika som du skrev? när jag sen vet att det är middagar som jag borde vara på, brukade vara på, och får höra hur ni har det genom gemensamma vänner, ja, jag vet inte ens vad jag ska säga. jag förstår helt enkelt inte. jag är ju inte speciellt lik någon av mina vänner, men det har aldrig spelat någon roll, snarare tvärtom.