so ride me to the station and i'll be on my way

nu har jag gråtit i en timme. idag sa jag hej då till pappa. jag bjöd på kinamat och när vi skulle säga hejdå var det som att ingen av oss ville. jag bet mig i läppen för att inte börja gråta och fortsatte bita tills jag gick från min lägenhet till mammas hus och kunde inte låta bli. och min lillebror också som jag inte sagt hejdå till och inte kommer hinna åh nu gråter jag ännu mer. jag vill verkligen åka och gå den där textilutbildningen men samtidigt vill jag verkligen inteinte åka härifrån. häromdagen sa jag hejdå till mitt solsken på jobbet, fia. ingen av oss kunde släppa kramen och jag vill bara inte tänka på hur vemodigt det kommer bli att säga hejdå till nihad, teresa, petros, nahla, eric, daniel, sedir, johanna, cissi och dom jag hinner träffa innan jag åker för det är ingen tid alls kvar. om exakt en vecka är jag i småland. imorgon ska jag lämna nycklarna till lägenheten efter en vecka av packning städning flyttning (bor hos mamma i en vecka) så imorgon runt halv 7 är jag fri och ska förutom 10 timmars jobb kvar bara ha jävligt kul varenda minut sista veckan.

så här blödig får ni ju inte minnas mig, ibland ganska ofta nästan alltid är jag så här glad