jag börjar med en bild från göteborg, jag vet med mig att det där inlägget om helgen aldrig kommer komma och något måste jag ju bjuda på.

pust och stön och fy fan vad jag är bra. idag blev jag klar med min väv som endast drivit mig i fördärvet. det gick från idén att det skulle bli en trevarvshalsduk i gråskala med stora knappar till en tvåvarvs till en envarvs, alltså en krage med 2 stora knappar i fram. det gick bara sönder för mig hela tiden men nu blir det t.o.m finare än grundidén. jag kan lägga upp en bild när den är klar. jag är så bra, igen. så äntligen kunde jag ägna min fria kväll till att börja med ett mönster till tights med lite olika detaljer. jag och erik dissade oc-kvällen och satt i sömnadssalen fram tills nu. i'm loovin it.

för att citera en vän som återigen ska dra till palestina för lite riskabelt arbete:
- det är fan farligare att vara jessica bengtsson än vad det är att vara petros i palestina.
totally true, och det bevisar mina allt för förekommande skador. nu går jag med handen i bandage eftersom det gick lite vilt till i göteborg i helgen. det gör så djävulskt ont att jag inte kan beskriva det ens med ett smärtvrål. jag var och röntgade idag och självklart var det ingenting som syntes. det är alltid så. jag kan vara hur dödssjuk som helst men det är liksom aldrig nånting, mer än oändlig och onödig smärta som ipren kan döva. jag är väl stålkvinnan helt enkelt.



det börjar bli höst och om ni inte vet det så vet åtminstone jag det, jag har alltid en förmåga att bli förälskad på hösten. ni andra har ert fina på våren men jag spar mig till hösten. även i år tydligen. det är bara det att jag har råkat bli det i fel person men sånt där kan man ju inte hjälpa och jag får för mig att jag är ganska uppenbar men tydligen inte och jag vill inte skrika 'HALLÅ JAG GILLAR DIG' utan blir självklart smått ignorant eller helt neutralt trevlig, så jävla typiskt mig. jag är precis som alla killar jag föraktar, en feg jävla mes.