jag fick ett argt meddelande från en gammal vän. jag visste inte ens att vi var ovänner men helt plötsligt spottar du ur dig både det ena och det andra. jag tar inte åt mig. jag tar inte åt mig eftersom jag alltid fått höra hur arg du är på den eller den eftersom dom inte hör av sig till Dig så ofta som det passar dig, dom har kanske inte ringt på ett tag eller är ihop med fel killar eller har fel kompisar, och det har gjort Dig så arg, alltid är det nån du är sur på och aldrig är det ditt fel. egoist var jag tydligen som aldrig brytt mig om någon annan än mig själv. jag är dålig på att ringa och det vet alla, inget personligt, ingen diss, speciellt Du vet det. det är lustigt att du kallar mig egoist med tanke på att jag tröstat dig varje gång det tar slut med *****. alltid har jag lyssnat och tröstat men om jag är på andra sidan landet så ser inte jag hur du mår om du inte talar om det, det är så det fungerar. du har också tröstat och lyssnat det säger jag ingenting om, men DU har ingen rätt att ge mig en fet utskällning. det är tydligen min tur att vara kompisen som gör saker som inte passar dig. jag skulle skriva skitlångt men det tar slut här, du har valt att det ska bli så här.