så här skrev jag 2 september 2006:

"det värsta är att det konstant känns som att något saknas. nej jag är inte deprimerad och nej jag sitter inte hemma och tycker synd om mig själv. jag fortsätter drömma om det ljuva livet eftersom jag vet att jag kommer vara med om det, är med om det. det är bara en känsla av att något som borde finnas inte finns. jag kanske är redo att gifta mig, lägga ner mitt liv som party(drama)queen och vara hemma och ta hand om huset, påta i trädgården, spela bingolotto på söndagar, gå ut med hunden, vattna blommorna, bjuda över kristina och lasse i grannhuset på grillning på altanen. "

och nu är jag där, dock utan bingolotto och trädgård. är jag nöjd för det? nä då ser jag tillbaka på det ljuva livet med saknad. fast jo ändå, jag trivs nu.