so if you've gotta go, just go

här kommer den, klyscha nr 1; jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. jag vinglade upp för en stund sen och kattas alla saker mötte mig i dörren, hon ska flytta ifrån oss. jag har bott här i 1½ månad och jag kan inte säga att hon är den jag spenderat speciellt mycket tid med, men jag blir så imponerad av vilken karisma vissa människor förmår sig att ha. hon kan komma in och ge sken för ett helt rum och samtidigt säga att hon vill krevera av brustet hjärta, kvinnan lyser! så nu står hon alltså där ute med alla sina saker och jag är bakfull och vill inte säga hejdå. det är ju aldrig hejdå. 'vi ses imorgon'. det är ju egentligen samma sak med malin, den tjejen. kilombos egna marit bergman. (obs obs klyscha nr2); jag vet inte vad jag skulle göra utan malin.
- jag tycker det är så fint med svart, jag skulle vilja ha mer svart på mig, som ni
- nej nej, färgglatt är mycket finare, du skulle förstöra en del av dig själv om du använde svart. du är färgglad och det är det som gör dig till dig.
det sa jag inte, men jag tänkte det.

baby, jag vet inte om jag ska skriva om dig, om jag orkar skriva om det eller om jag tycker att någon egentligen har med det att göra. jag vet bara att det känns så jävla vemodigt att den här intensiva veckan vi haft ska försvinna till ingenting. jag blir arg på dig för att du röker upp mina cigg och jag blir arg när du blir så där barnsligt arg och när jag tror att du inte svarar på mina sms fastän du egentligen inte fått dom. men herregud det spelar ingen roll om vi tjaffsar som att vi känt varandra i ett år eller två, vi blir sams för jag kan inte vara arg på dig och jag älskar ditt skratt. åk inte, eller åk, det kanske är lika bra. jag kommer till london.