Thursday, December 07, 2006

jessi is dancing on the table

jag ser ut som kristina lugn. jag tröttnade på det svarta håret och valde en mahognybrun nyans och blekte och höll på och nu ser jag ut som kristina lugn. plus att min bästa vän platt-tången blev kvar i london och den nya jag köpte får håret att se ut som råris. det kanske inte är så farligt, kristina lugn är ganska cool.

idag när jag köpte bl.a. hårfärgen handlade jag för 250 kronor och köpte inte ett enda magasin! bra jessica! jag tror jag lagt säkert 800 kronor på tidningar dom senaste veckorna. jag påstår att dom ger mig inspiration eftersom jag bara tittar på bilderna och knappt läser reportagen. men så ligger dom bara slängda på golvet ändå, men ändå, den magiska känslan som uppstår när man bär på tidningen och bläddrar i den första gången. jag blir som en unge som prenumererar på bamse.

på lördag ska jag på mitt livs första julbord med jobbet, dvs mitt livs första personalfest. jag är så nervös. jag kommer bli för full och hångla med chefen. eller somna av glöggen innan vi ens kommit dit. eller bli så där karatefull och be alla dra åt helvete (jag gör inte sånt så ofta längre). vad har man på sig på personalfest? herregud get a grip of yourself woman! dom ser mig förfan varje dag i gråa för korta otroligt osexiga byxor och en tre storlekar för stor skjorta. och typ combat-boots! kanske skulle spana in vad kristina lugn brukar ha på sig när dom äter middag på dramaten.

hastigt och lustigt. jag har inte bloggat på länge så jag blir som en ordbajsande tv-hallåa, kort och konsist. okej, jag har bestämt när jag ska flytta tvärs över atlanten, till london vill säga. men jag vill inte skrika ut datum eller månad etc för jag vet att jag har en förmåga att go nuts över saker jag ser framemot, förstora upp, hetsa och tjata om. plus att det har varit för mycket fram och tillbaka med mina planer så folk vet inte var jag är längre. jag är i stockholm nu iallafall för er som inte förstått det (daniel, du var nog den enda, sorry). men jag ska säga till i god tid.
den största nyheten den här veckan är.. ja, ni minns att jag skaffade en kattbebis för några månader sen? och att jag blev överraskad och ganska lugnad av att det var en tjej och jag döpte henne till selma och allt var jättebra och fint (förutom mina armar då). jag behövde inga hankatt-tips. då. börjar ni förstå? jag lyckades liksom känna någonting som ja.. vi behöver inte gå in på det. men selma är alltså inte en katthona utan en hane. det känns som att man blivit sviken av sin bästa vän, men i själva verket är det selma som gått här och försökt visa sin utrustning i 3 månader för att vi ska fatta och här har vi gått och nussat med henne(honom, den, det, whatever) som att det var en liten tjej! inte för att det är nån skillnad egentligen men hade jag vetat att katten skulle börja odla skägg hade den ju haft nåt coolt killnamn istället. typ josef. men han får heta selma ändå. vadå, pappas honkatt heter ju boris och filip på jobbet berättade att han hade haft två undulatkillar som hetat victoria.

imorgon påbörjas min 9onde arbetsdag i rad, på tisdag är min första lediga dag på 12 dagar. på torsdag är det löning och jag cursar julhetsen för att min lön kommer gå till en massa giriga julklappstörstande släktingar. jag vill inte ens ha julklappar längre. jag kan köpa det jag vill ha själv. jag vill bara åt glöggen.

nu ska jag googla på kristina lugn.
(jag borde få något slags royalties för att jag nämnt hennes namn hela 5 gånger i detta inlägg)

ps. bilden föreställer mig och bella hemma hos andré i london innan vi gick på rejv.. eller vad det nu var. fråga inte vad jag gjort med min jacka. snygga var vi iallafall. ds.

4 comments:

tjena said...

Jag var på personalfest i fredags... Jag minns inte något från 20.30. Sen förstörde jag min tank på toaletten så att det var vatten överallt, sen skar jag upp i princip hela mina händer när jag som den rörmokare jag är skulle "laga" toaletten. Blod och vatten i hela lägenheten. Jag hatar personalfest.

jessica said...

well, grattis! tur att jag läste det där dagen efter. jag har minne kvar iallafall till klockan 2. sen sitter jag i en taxi och hamnar i en förort utan bussar. och jag lyckades med att inte hångla med chefen. bara med en ganska högt uppsatt person. jag är inte på jobbet idag.

tjena said...

jag hånglade inte med någon, tror jag, men jag blev satt i en taxi av vår VD. Tydligen ramlade jag på trottoaren utanför restaurangen. Jag kommer inte ihåg vad vi åt till förrätt.

Men det är väl sånt man gör på firmafester? Folk har sagt det till mig, det här var min första någonsin. Idag har jag extrem livsångest.

jessica said...

ja eller hur, man måste ju leva upp till myten av firmafest, man vill ju bli ihågkommen på jobbet. min kväll har blivit ifylld i efterhand, dvs vad som hände efter halv 2. en 38åring hade bett om mitt nr genom en kollega och en 45åring hade kallat mig farlig. och jag bjöd chefen på folköl i taxin hem. men jag måste säga, så där kul har man ju fan aldrig när man går ut med kompisar.