jag måste bara visa att jag lever. inte ett liv jag kan skryta om men jag lever. det enda jag längtar efter är att ha en, en enda dag i veckan hel-ledig så att jag kan träffa folk. annars njuter jag av att ha fler tv-kanaler än 1, 2 & 4 och i ett långvarigt telefonsamtal (och jag som avskyr att prata i telefon) försökte jag bortförklara mitt non-excisting privatliv men insåg att det inte är någon idé. mitt nya leg kommer om 3 veckor och jag bara längtar efter att få gå på systemet igen. råkade spilla till M att jag har en tiny crush på D men han lovade att inte säga något. om jag känner det här stället rätt så känner samtliga till det inom en vecka. tackar. jag har inget att blogga om, jag som längtat efter att få blogga.