wanna grow up to be, be a(t) debaser

vilket härligt dygn! jag mötte upp johan vid slussen igår och vi gick såklart till folkets kebab och åt stockholms godaste falafel. sen hookade vi upp med camilla, nihad och sören och gick till nånslags innergård vid nån slags kyrka (lite farligt, lite tragiskt). vi dividerade om vi skulle till baba eller skeppsbar, jag tjatade om debaser men det förslaget verkade läggas ner ganska snabbt. svag för baba som jag är så gick vi dit och jag höll mig lagom full hela kvällen och konverserade faktiskt, ja jag lyckades och jag kommer ihåg vad som sas. nästan alla var där. man börjar känna sig gammal när man känner sig vuxen bland 18-åringar. och malin fick i kön frågan "jaha, när fyllde du 18 då?". hon är 22.
och jag börjar tro på ödet. en karl jag träffade i paris för 1½ år sen på nån efterfest (alla sov, vi och nån parisare satt och lyssnade på cake hela natten) knackade mig på axeln på baba i julas vilket är rätt lustigt eftersom han bor och jobbar i paris. igår var han där igen och jag hann inte ens säga att jag numera är singel och nu borde jag får skämmas över föregående inlägg. eller, jag står fast vid det. vi kanske fortsätter ses en gång i halvåret, vem vet. tills han ber mig flytta till paris och gifta mig med honom. ja, så ska det nog vara.

idag ska jag ta min ta-en-öl-på-debasers-uteservering-oskuld. jag har alltid varit så liten.

det är inte du det är jag

22:a augusti 2006, dagen då jessica bengtsson för ca 63:e gången la ner det här med män. nu ska jag inte hångla med en man förrns mannen i fråga vill sitta hemma och äta ostbågar och hångla och gifta sig med mig. det här är inte en kontaktannons.

enough is enough

5 timmars arbetspass utan paus! det var som att titta ner i ett glas ren sprit, som att vara inne i dimman. jag har aldrig sett så många köpa så mycket dyra ostar på så kort tid. jag kan utan att ljuga säga att det är drastisk skillnad mellan att jobba i livsmedelsbutik i förorten och på östermalm. mindre rabattkuponger och blöjor, mer svinryggar. det hann hända ganska mycket på 5 timmar. en klasskamrat från grundskolan handlade av mig (klassens mobbare, *censur*, bara namnet; som en östermalmsbrud från förorten) och jag kände panikångesten redan när jag såg henne stå lite längre bak i kön. jag var tvungen att på 1 minut och 30 sekunder klämma fram att jag bara jobbade extra eftersom jag precis kommit hem från malmö och var tvungen att tjäna pengar för att åka till schweiz om två månader. och självklart att jag hade bott i paris, för att bevisa att jag inte var samma förvirrade nörd nu som jag var i högstadiet. jag har avancerat. men hon kände nog mina nervösa skakningar när jag lämnade fram kontokortet och kvittot. det var precis som i filmen klassfesten.
och 5 minuter innan stängning kom nästa chock, men en glädjechock. jag tappade i princip bort kunden jag höll på med och ville typ hoppa två meter upp i luften, sickan och filippa handlade brakmiddag i den andra kassan. sickan, jag vet inte vad du gör med människor. men det är som att du delar ut dopamin på burk, antidepressiva är som smarties i jämförelse.

anledningen till att det kändes som att vara i en spritdimma var förmodligen eftersom det höll på att gå ur kroppen. vi hade världens mysigaste kväll i kollektivet igår. jag älskar det här kollektivet, jag har aldrig stött på snällare människor. men ändå önskar jag att jag var på hantverkaregatan i malmö igår med albin, hanna och max.

jag gör allt för att slippa tänka. tex bloggar klockan 1 en söndagnatt. för att slippa sova, jag är lite ledsen. men jag är för trött för att ens orka tänka. imorgon kommer nog ett inlägg om min coola lillebror.

inte bara en vän, som att förlora en del av en själv

nej hanna, sibylla kommer inte tillbaka.

som att förlora en vän

jag börjar på riktigt tro att sibylla har hoppat ut genom fönstret. jag har ropat i 3 timmar, men ingen katt någonstans. jag vet inte om jag ska drabbas av panik eller behålla lugnet. var tvungen att ta en öl för att lugna nerverna, jag är rädd att jag skulle bryta ihop annars. jag vet, enligt somliga är det bara en katt. men sibylla har aldrig varit bara en katt. hon och hanna har varit dom som kommer när man ropar. på ett positivt sätt. JAG vet hur det är att vara ensam i fittja, jag kan tänka mig hur en katt känner då. jag önskar ingen den känslan.

och ja, jättefin klänning. men hur mycket jag än syr in och syr om så känner jag mig ändå kristen. jag var tvungen att byta om. det där med gud är inte riktigt min grej

för mycket eller lite vardag

jag tror jag ska sluta blogga tills jag har något vettigt eller iallafall lite halvkul att skriva. idag har jag jobbat på östermalm. det var betalda utseenden och pråliga manschettknappar.

daniel du kan väl ringa mig, du fick väl numret? min fusksöder-kis, jag saknar dig.

nu måste jag sova för jag har en väldigt viktig telefon-dejt imorrnbitti klockan 10. vad vi ska prata om behöver jag inte prata högt om. nej, det är varken fest eller sex

one night in bangkok

ja, fyllebloggande, är det inte underbart? och jag råkade slänga tangentbordet i golvet så man får jobba lite extra med mellanslagen. baba ja. vad ska man säga? lika kul som vanligt. lika vanligt som vanligt. dom inser inte att det är jobbigt för alla (mig) att ha båda våningarna öppna, det resulterar bara i att man hela tiden går och letar efter folk och när man väl hittar dom så är dom borta på en gång. och jag insåg att det inte är babas öl det är fel på som det påståtts i flera år, det är för att vi dricker för mycket av den! men det var många kära återseenden. tyvärr tappade man bort dom flesta redan i kön. men fan, det var skitkul.

och jag har svårt för det där med.. känslor. jag vet inte hur jag ska tolka mina just nu. jag är inte van vid att tänka så här. hur ska jag veta om det är en fix-idé, eller om det är på riktigt? ja jag tänker på en person nästan konstant och jag vet inte om det var pga det som sas eller om det är dessa tankar jag haft i smyg i flera månader. och blir både ledsen och glad. jag borde inte skriva mer, jag orkar inte analysera. jag blir ju aldrig kär i någon det är slöseri med tid osv osv (när jag ändå var inne på håkan-temat). och jag är inte den som går ut med att jag är sentimental, vilket kanske inte framgår av mina tidigare inlägg. jag är för bakfull för att blogga.

jag fick ett telefonsamtal från malmö som fick mig på bättre humör.

det gör ingenting om dina händer är här

du var sötare än dom men jag slängde bort det igen, jag slängde bort nån slags vän

just like honey!

klart jag ska till schweiz! vad tänkte jag? jag tänkte inte. cider är som bomull för hjärnan, helt fantastiskt. man ska alltid ha en cider på sig. pappas tjat om att vi har alkoholism i generna är bara en myt, jag är helt säker på det. imorgon kommer bli en fantastisk dag, speciellt efter den här kvällen. jag ska på informationsmöte för ett nytt jobb imorgon klockan 10 och sen sitta i kassan på östermalm 16.20. just like the good old days när jag gick direkt från utekvällen till lunchrestaurangen och servade glada norrmän. nej dags att fixa mig och dra på en klassisk förfest på mariatorget, puss!

freedom is what you think it is but there ain't no train to stockholm

kära blogg och alla som läser (hanna). jag har ett dilemma som jag hoppas att ni kan hjälpa mig med. det är så här att jag har fått ett erbjudande om att dra från landet igen. denna gång handlar det om schweiz. det är en tjej som saknar sverige för mycket och vill lämna sin au pair-familj och flytta hem i oktober. så då kan jag få ta över hennes plats, i någon stor stad som inte är huvudstaden (jag och geografi), ha en egen lägenhet (som familjen betalar såklart), jobba 5 dagar i veckan, bra tider, få mat hos familjen (utom på helgerna, men vem prioriterar mat anyway) och ändå ha 6000 kr i handen varje månad. ingen snål au pair-familj med andra ord, OCH, dom pratar svenska. plus att hon sa att man träffar mängder med nya människor från olika länder hela tiden. det är som gjutet för mig. men kruxet är att jag inte vet om jag vill lämna mina vänner igen, det har blivit för många gånger. jag lämnade stockholmsvännerna för 4 månader i paris, mellanlandade i stockholm igen men flyttade direkt till malmö. och sen tillbaka till sthlmsvännerna och lämnade malmövännerna. vilken röra, men ni fattar. orkar jag en gång till? stabilitet, vad är det? jag har ju ändå sagt att jag inte vill gifta mig, men ibland känner jag mig som en luffare som drar runt med säcken på ryggen. samtidigt som jag vet att jag säkert kommer hinna vara less på stockholm när det nalkas november. kära blogg, vad ska jag göra?

you´re still doing things i gave up years ago

jag inser nu efter två dagar hur non-fashion malmö är. man kan ta på sig i princip vadsomhelst och ändå se ut som en pärla.
"konstigt det där med kläder o städer". jag som tyckte jag avancerat min garderob åtminstone en aning hittar plötsligt nada, rien, att ha på mig. det är som att ha levt i stenåldern i ett år och sen komma tillbaka till nuet. jag får använda det som min charm, "jag ser sjaskig ut men jag är ganska snäll ändå". "mitt hår är lite ojämnt och ruffsigt men jag kan iallafall kommunicera och se glad ut". och iförrgår blev jag pikad för att jag pratade någon konstig form av skånska. jag har ju aldrig någonsin anammat skånskan. det är herregud som att födas på nytt. men det kanske är som att cykla, har man en gång lärt sig hur stockholm fungerar så kan man det. varför är jag egentligen så nervös? jag skyller på att det är "anställningsintervjun" jag ska på om en timme som sätter griller i huvudet på mig. jag har inte varit på en seriös anställningsintervju på.. aldrig. nej, dom där telefonjobben räknades faktiskt inte, då var de enda kraven att man kunde använda det svenska språket. det kan jag ju.

jag ska skänka en speciell hälsning till en lunda-påg som glömde nämnas i mitt sentimentala hejdå-inlägg några scroll ner pga hjärnsläpp. max, jag kommer sakna att se dig tvätta bilen och fånga in tjurarna (hästarna, kossorna?). vi ses på fittjas golden.

somehow i want more

att bo i kollektiv är som att komma hem till mamma eller pappa. speciellt efter att ha levt praktiskt taget som fattig uteliggare i ett halvår. går man hemma och samtidigt är uttråkad och rastlös så är en välfylld kyl ett ont omen, man gör inget annat. vad ska jag göra? ta en promenad - done. diska/städa - done. jag borde ringa sara men jag är för groggy i huvudet. jag borde ringa mamma och tigga födelsedagspengar men jag är för feg så någon får komma hit med en flaska vin om det ska bli gjort. men jag sluddrar bara av vin så då blir det ändå inte av. jag borde åka till söder men det är tvätt klockan 7 så jag hinner inte mer än in och tillbaka. jag får helt enkelt nöja mig med att det här är en sån där skön slappdag innan jag börjar mitt ordentliga stockholmsliv. måste tillägga att anledningen till att jag är hemma en sån här dag är att jag är krasslig, inget annat, absolut inget annat. försöker mig på en bert; svart och svår, ovårdat hår

once you leave, you never get back

vilket väldigt sällan är helt sant. iallafall om jag får tala för mig själv. det är lite som det där med otrohet. "en gång otrogen, alltid otrogen". "en gång stockholmsförort, alltid stockholmsförort". jag har däremot avancerat, om man kan kalla det så. jag har tagit mig från pendeltågsförorterna (så seriöst med pendeltåg) och bosatt mig vid röda linjen (ya man). jag har inte kommit underfund med om det är bra eller inte. alla har sin egen bild av botkyrka, jag har min. men jag ska inte klaga. jag och katten bor numera på 140 kvadrat istället för 18, med 5 härliga tjejer istället för 1. vad som är lite sorgligt dock är att jag sitter härute själv. med tanke på hur denna värld är utvecklad behöver man en mobiltelefon för att nå sin omvärld, jag har för tillfället ingen och för att ta tuben behöver man 20 spänn. jag har 13.

samtidigt som jag redan trivs i det här kollektivet (jag har aldrig sett mig själv som en kollektiv-typ, men jag anpassar mig) så blir jag, som aldrig är rädd för människor, lite osäker men samtidigt utmanad. tjejerna jag ska bo med framöver är hyfsat politiska, både korrekta och aktiva. och jag är den minst politiskt korrekta människa jag känner. jag är rädd att jag ska börja med palestina-sjal.

alla jobbar, jag är groggy. på onsdag är det sommarfest på baba sonic (jag måste växa upp).
stockholm - malmö 1-1

det där med landsbygd, vad är det?

nu har jag alltså åkt från malmö, är fast i karlshamn (ödebygd), har ingen telefon, inga telefonnr, men vem som helst kan kommentera min blogg. jag uppdaterar med mer detaljer när jag är framme i stockholm.

"det här är sista cigaretten, någonsin"

det blir missförstånd hur jag än formulerar mig. tolka föregående som ni vill. eller gör det inte. jag gick hem på lunchen och duschade, sjöng högt medan jag plattade håret och ser numera hyfsat mänsklig ut. det är så hektiskt med bara två dagar kvar och ändå får jag inte arslet ur röven. det ska träffas folk och packas och ha avskedsfester hit och dit. samtidigt som jag bara går runt och är sentimental och folk försöker verkligen allt för att få mig att stanna. helt plötsligt får jag jobberbjudanden från alla hörn (medan jag gått runt i ett halvår och haft skitjobb, too late honeys), erbjudanden om att flytta in i diverse bostäder osv osv. kunde ni inte ha tänkt på det bara en liten, liten aning lite tidigare? every town needs their own jessica bengtsson.

if looks could kill

gick jag verkligen på den lätta? det är just typiskt mig att ta för lätt på saker och ting och sen över-romantisera. kände mig stel som en stol och försökte i smyg klunka i mig vinet så att det skulle se ut som att jag findrack. det gick nog sådär, precis som min förmåga att slappna av. jag hade orden i munnen vid ett flertal tillfällen men dom ville liksom aldrig ut. jag gör som vanligt, som den fega konflikträdda jäveln jag är, jag väntar ut tiden så att jag slipper dra alla klyschor.

annars vet jag inte vad jag ska säga, jag vill inte säga för mycket. det kan tolkas fel och bli fel och liksom helt onödigt. slutsats: aldrig mer dejta.

bottle up and explode

det blev inget stekande, inga lyxdrinkar, inga blonda silikonbrudar och kritstrecksrandiga kavajer. det blev istället ett besök på lunds prärie, med lightfolköl och italiensk sprit. bruna ögon och norrländsk klingande dialekt.

lite om fredagen. jerre dök upp hos hanna med kahlua, sprit, vin och diverse blanddricka. den här bilden får stå som något slags bevis. jag hade glömt hur fantastiskt bra sprit är. inget mer sluddrande, inget mer vinglande, ingen mer draåthelvete-fylla. härmed ska jag försöka stå för endast classy fyllor. efter ett antal drinkar kom chefen till festen med cigarr och jag, smart som jag är, fyllesnackade lite med honom om diverse saker. vi har knappt pratat sen dess. bra jessica.

i got no time for sad songs baby

let’s get out of this country I’ll admit I am bored with me I drowned my sorrows and slept around when not in body at least in mind we’ll find a cathedral city I can convince you I am pretty

jag säger ju det, sagt hela tiden, det är bättre att inte veta. men jag är förvånad, jag trodde jag skulle gå sönder lite, men nej. jag kan ärligt säga att jag slutat älta, slutat bry mig. det leder ju ingenstans, det finns annat som är så mycket viktigare.

alla har olika versioner beroende på vem man frågar. men telefonsamtal, apropå ingenting, för att inte säga någonting speciellt och prata om ingenting i tio minuter. det är nästan så jag blir uttråkad. och det leder ändå ingen vart. och självklart 'nej vadå, du tror väl inte jag vill ha nån slags tjej?'. lustigt att alla killar man träffar 'inte är redo för förhållande', 'inte kommit över exet' osvosv. sluta vara så rädda killar, tjejer vill inte alltid ha er heller, bara för att man kanske har sleepover eller gullar lite.

jag lovar att min blogg ska bli roligare, när jag inte sitter på det här stället. jag är inte så jävla bitter egentligen. men just idag känner jag mig som en strandad säl som flytit upp på fel ställe. ska gå hem och torka svetten ur pannan. jag hoppas på en brat-kväll i båstad ikväll, har ju ändå fått benämningen 'make-upartist åt stekarna'. dags att leva upp till det.

det kan ta slut imorrn eller hålla på för alltid, ibland är det så

sista helgen i malmö är avklarad. nuförtiden heter det 'men det är ju sista söndagen/måndagen/tisdagen tillsammans, klart vi ska..' osv. och så slutar det oftast med en två tre öl. sista veckan med gänget.

man hinner bygga upp ett antal relationer på ett år, och det har varit många speciella relationer. det har också uppstått vänskap som sedan krossats och det har uppstått vänskap som aldrig någonsin krossas. alex, du har varit som en bror, även fast jag varit dålig på att visa min uppskattning den senaste tiden. teresa, du drog upp mig, jag drog ner dig, du var den som hjälpte mig när det tagit slut, tack, och förlåt. alla andra, lisa, martin, almbackscalle, oskar, theo, andrea, björn, chrizy, daniel, elin, johan, albin. det är inte adieu, vi ses igen.

hanna eldin. min räddning. jag behöver inte säga så mycket, du vet redan allt. nu var det inte meningen att bli sentimental. i stockholm väntar mina fina tjejer. i long for your love! "stockholm saknar din dans". haha. det ska bli skönt att komma hem.

att tänka på inför nästa sommar, inför resten av livet; aldrig mer steka på stranden som en död fisk. visst, det är skitsnyggt att vara solbränd. och visst, det är superhärligt att halvslumra i solen. men, vad som är mindre roligt är att inte kunna röra sig normalt på ungefär en vecka efter självförbränningen. vad som allra minst är roligt är att se ut som en mutant drake ca 2 veckor efteråt. ni lider med mig.

bättre då att se ut som den här liraren. vi träffade honom utanför "jobbet" på lunchrasten, han hade rosa prickig slips och cigarr, vi hade tändare. han ska skaffa booze och förhoppningsvis ta med oss till casinot. han tyckte att jag skulle höra av mig till samma modellagentur som han blivit fotad av. det måste vara min utstrålning. på hans visitkort stod det "Jerry-Louis Hallström VINHANDLARE". casinobusiness is the future my cute son.

"om jag bara vore rik skulle jag vara skitsnygg"

man kan aldrig lita på starka karlar med bil. och så sitter jag här och blir nervös och upprymd för sen när de väl ringer och står utanför min gamla lägenhet så kommer jag tro att jag behöver springa till bussen och jag kommer säkert snubbla på vägen eller börja blöda näsblod eller något liknande och när jag väl kommer fram så har dom åkt. min oro beror på lidl. vet dom inte hur man packeterar cigaretter i tyskland? eller har dom överhuvudtaget någonsin hört talas om något som tydligen heter 'tobak'? tacka vet jag möllanciggen. polacker, dom vet hur man gör cigaretter, helt klart. har man klagomål går det bra att ringa Tobie.

första gången är aldrig fabulös

välkomna till la blog de jessica bengtsson. efterlängtad, eftertraktad. jag simmar med fiskarna, jag praktiskt taget är fiskarna. jag säger som de flesta skriver i sina första inlägg, jag har aldrig riktigt förstått fenomenet blogg. hade tänkt kalla den min tonårsdramatiksblogg men insåg att jag inte är tonåring längre. är det nu jag ska gå hem och noja över min ålder och färga håret grönt? nej, jag får ställa mig på gatan och tigga banankartonger istället. det är dags att ta sig tillbaka till hufvudstaden och återuppliva glansen.