bakfylleblogga är det nya 'it'

lovade mig själv att INTE bli bakfull idag, fick absolut inte eftersom jag måste vara helt bright ikväll, utsikten för det är ganska dålig. vet inte var igår det gick snett, bara det att jag svepte en varm & kall på vägen mellan östermalmstorg och slussen eftersom jag slutade jobba halv 10 och skulle vara på debaser innan 10, gav mitt kort till bartendern och sa att om det funkade så ville jag ha en öl, han såg glad ut och jag fick en öl. lyckades med att gå vilse i gamla stan och förstår inte varför pappas spritskåp alltid är så jävla lockande och praktiskt taget skriker ut sin desperation efter att bli uppdrucket. och jag vill ju alltid vara alla till lags. har iallafall duschat och har redan glömt min kod som ska låsa hela butiken ikväll, jag är ett vrak. som att london kommer att ge mig nykterhetstillstånd. det är ju egentligen självmord för mig att flytta dit.
och pappa har inget annat än alvedon som man stoppar upp i rumpan och ipren för utvärtesbruk! gimme a break! hittade en förpackning aspirin med typ italiensk text, jag hoppas jag inte får några biverkningar utan bara blir pigg och alert

behöver lite närhet egentligen men den finns väl i london egentligen om jag inte vill ha nån full slusk från tex debaser (har alltid trott att det bara är snygga människor där, men jag har letat några ggr nu) för en natts ligg, och det vill jag inte. nu skrev jag om det ändå (rubriken i förra inlägget var äkta). sorry. varför är det aldrig någon förutom hanna som kommenterar min blogg? jag vet ju minst 5 pers som läser. kom igen!

something i refuse to write about.. sorry

jag känner mig som det lilla barnet igen. jag är hos pappa och äter glass med chokladsås till frukost. "ta för dig av mat och godis" sa han innan dom åkte och jag kände visst inte mig själv för min tanke var 'hur fan tänker dom att jag ska hinna äta upp 4 maträtter och en massa snacks?!' som sagt, jag känner visst inte mig själv. de senaste veckornas dietande får ge vika för en helg at papa's.

nu har det hänt, det som jag gått och fruktat. min 16-åriga syster har skaffat kille! jag förbjöd mamma att låta dom sova över hos varandra. och jag ska ändå vara född i en modern värld. inte nog med att j a g (don't kill me) köpte vin till henne, nu ska hon börja sexdebuta och gå på föräldramiddagar. jag hade också min första pojkvän när jag var 16. min lilleyster kan, får och ska inte leva likadant som jag gjorde när jag var 16! hon ska sitta hemma i radhuset i skogås!

idag har jag en stor dag på jobbet, därför satte jag inte på en kopp kaffe utan en hel kanna. jag ska vara butiksansvarig i fem timmar och stänga butiken och bossa över dom små kassörskorna som sitter och förhoppningsvis är livrädda för mitt öde, jag kommer glömma låsa alla dörrar, säga fel till kunderna och bara driva butiken åt helvete. nä, jag jobbar inte fortfarande på den lilla dockhus-liknande butiken på östermalm. jag pratar om en gigantisk butik. som.. jag.. kommer.. driva åt helvete, helt enkelt!

kommer alltid på (trots alla dödsrivsår på hela kroppen) hur söt min katt selma är när jag kommer till pappa, deras katter ser helt mutanta ut, plus att boris är en tjej

är lite bakfull, vill börja sy ordentligt. ska rota i marias garderob sen

blir som ett töntigt litet barn bara av sms och saker jag får höra från folk, så töntig, köpte till och med vinet blue nun häromveckan men det hjälpte tydligen inte, kanske för att jag demonstrativt sålde det till min syrra. jag skrev ju att den här hösten skulle bli annorlunda, inga män, ska det vara så jävla svårt

if this is not called happiness i don't know what it is

jag vaknade klockan 2 när nihad kom hem från jobbet och jag sjukanmälde mig från mitt jobb, skulle ändå bara gå och spela lärling och dum. jag jobbar ändå ca 14 timmar imorgon. jag och nihad är ensamma hemma och jag lyssnar på musik på högsta volym
idag bjuder jag på en gammal bild som rödhårig och en låt till mig själv;

jessica is good to me she tells the recipe
she sends me easter cards and chocolate for a month or two
I’m in love with you can you feel the vibrations!

c'est partir ou mourir un peu

det var jättemysigt hos morfar tills han började berätta om sina kvinnor och sitt icke-behov av viagra. då höll jag för öronen. mer om det någon annan dag. kvällen gick från en bestämmelse att bara ta en kaffe till att hamna på en irländsk pub med adam som jag knappt träffat sen innan jag flyttade till malmö. sen ville jag spontan-dricka mer öl och hörde av mig till nihad, hon var inte sen med det och var hamnade vi om inte på carmen. jag vågar knappt gå dit längre i tron om att dom ska känna igen mig även fast jag är där bara varannan vecka. det skulle kunna ha med mitt vihängervarjedagpågolden-öde att göra. vi träffade martin som absolut vill ha tillbaka sin amelie-film som jag haft i två år och som jag bestämt hävdat att jag bestämt att jag fått, jag gråter lite. men snart är vi 30 och ska gifta oss om han inte är tillsammans med joanna tills dess. morfar frågade om jag inte skulle gifta mig snart och jag skrattade och ville skjuta honom i huvudet.

noone knows me as good as i do!

jag brukar i allmänhet inte ha svårt för människor. jag kan ha överseende med det mesta och försöker se något positivt med de flesta. men herregud, människan har inte gjort något annat än klaga sen hon kom hit! och att komma här och försöka analysera min kattunge och påstå att hon inte mår bra här. orka göra varje liten grej till ett stort världsproblem! jag blir uppriktigt irriterad.

nåväl, det var inte det jag skulle blogga om. det var bara det att hon uttalade sig precis när jag skulle sätta mig och skriva. ja jag vet att folk som bor här läser min blogg, men då får det vara så, jag behöver inte hymla.

jag skulle skriva om gårdagen som var riktigt så där höstspeciell, och den spenderades nästan enbart med mig själv. jag började jobba redan klockan sex på morgonen vilket resulterade i att jag var over and out och fri redan klockan tre, kan inte minnas senast jag stånkade på jobbet och samtidigt hade en ledig eftermiddag/kväll. självklart åkte jag till stan och spenderade pengar, vad annars? alldeles för mycket pengar. planen var att köpa presenter till pappas fru och min lillebror kristoffer. det slutade bara med saker till mig själv. men vadå, jag behövde faktiskt nya trosor! och nya handskar, det är ju höst.. och två tröjor (jag har inga kläder att ta på mig, nånsin). och lite småplock.. som.. var.. billiga. och helt nödvändiga. det var höstrusk och regn och jag älskar stockholm på hösten så jag gick på alla gator från skanstull till medborgarplatsen och lånade lite böcker på biblioteket, förstår inte hur dom kan kalla det biblioteket för stadsbibliotek, det är rörigt och litet och man hittar ingenting intressant och plockar bara på sig något som snarare inte verkar dåligt. på malmös bibliotek kunde jag fördriva fem timmar utan problem men inte på det lilla, eller så var det bara jag.
jag försökte få tag på någon som ville fika med mig men eftersom även denna mobil verkar ha något emot min kontakt med omvärlden och har helt stängt av att jag kan höra den som ringer, och den som ringer kan höra mig (jag genomskådar dig, jag blir inte isolerad för det, tack sms, tack internet!). så jag tog en kopp thé själv och försökte skumma igenom någon av böckerna jag lånat. på väg hem fick jag dock ett sms av herr i love you sedir som skulle ha nån avskeds-samla-ihop-vänner-grej på carmen. så det var bara hem och vända. jag är svag för öl och folk.

vi pratade en del om london, hade det inte varit för att jag flyttar efter så hade jag nog brutit ihop igår, jag kände att det var nära ändå. jag hade saknat sickan way too much. han lugnade även ner mig, jag som nästan fått lite halvpanik och varit på väg att säga att jag inte ska flytta. men det var samma sak innan jag åkte till paris, dagen innan jag skulle åka ringde jag pappa och sa på fullt allvar att jag inte tänkte åka, att jag ställde in allting för att jag inte vågade. men jag åkte ändå. jag ska till london nu. ska bara våga säga till min chef att jag bestämt mig och hoppas på att inte bli strypt av konsum-scarfsen.

idag är det också höstrusk och då passar ingenting bättre än att åka hem till morfar och äta fisk. är inte det vuxet? att åka och hälsa på morfar själv och dricka kaffe och bli bjuden på mat. riktigt mysigt.

om ni av någon anledning skulle se mig och mina händer någonstans och lägga märke till stora och många rivsår på mina armar och händer så ligger det inte till så att jag skurit mig i ren desperation (ja jag är svarthårig, men jag har aldrig hållit ett rakblad mot mig själv, jag får förfan panik bara någon pratar om blod), jag har en riktigt galen kattunge som jag tror kommer mörda mig i sömnen, vilken dag som helst nu.

jag skickade ett sms till min lillesyster idag; "älskling, jag saknar dig. jag såg förresten att åsa din gamla kompis jobbar extra i stuvsta. det är en sak jag ska göra som jag vill säga men kanske inte på sms", en stund senare fick jag svaret "du ska inte flytta! om det är det du ska säga. saknar dig massa. puss"

jag är tydligen inte så oförutsägbar som jag vill tro.

suck on my fingertips until you kill all my prints

I'm picking up the phone and putting down this pen,
to let you know I'm writing you again

let your body sink into me like your favorite memory
like a line of poetry or a fucking fit of honesty

I don't care where you move, I don't care if it's far
all that I ask is that I know where you are
In case our timing is right, In case you need more from me
than a bit of advice or a tongue full of sympathy

i said i like it here can i stay?

räck upp handen alla ni som trodde att jag var i stockholm för att stanna, stadga mig, etablera mig osv. jag ser inga händer, och damn så rätt ni har. jag får panik i alla ådror och känner mig gammal när jag tänker att jag ska stanna här. jag känner mig gammal när jag varje torsdag/fredag tänker eller ofta säger högt "men gud, är det redan helg igen, tänk vad fort tiden går!". jag känner mig gammal när jag varannan vecka träffar min lillebror och varje gång (vaarje) påpekar att gud vad stor han har blivit, han som var så liten! jag känner mig gammal bland alla bitterfittor på jobbet och ja bland annat därför så tänker jag ge engelsmännen en julklapp genom att skicka dit mig själv i januari, lagom till när julruschen lagt sig. ja, turen att träffa undertecknad har kommit till london. jag har hört att det aldrig blir minusgrader i london. jag återkommer med mer intressanta fakta när jag slösurfat lite.

redan på lördag tänkte jag dock ge mig hän åt sydligare breddgrader. jag ska besöka min andra stad, malmö. möllan, bagdad, jallajalla, gyllene (eeh?), smuggelcigg. gud, det där livet känns så avlägset nu. men det ska bli jävligt roligt.

we went out dancing it was time we had fun

jag kanske är sent ute, men www.sysidan.se verkar vara en himla praktisk och inspirerande sida.

jag vet inte, men med tanke på att jag jobbar over average, brist på sömn, vetskapen om att A lämnar landet om 2 dagar, brist på pengar etc gör att jag känner mig små-irriterad hela tiden. eller det uttrycker sig mest när jag pratar med dom jag bor med, annars känns det som jag mår bra just nu, men jag menar aldrig att vara elak eller irriterad. jag blir irriterad för att jag aldrig orkar göra något när jag är ledig, plus att jag tackar ja till att jobba eftersom jag ändå inte kommer på något att göra istället för att bara sitta hemma. så igår jobbade jag 13 timmar, jag kan helt enkelt inte säga nej. och idag ska jag börja tidigare än vad som egentligen är sagt. jag klagar inte, jag älskar att veta att jag får pengar för det. men senaste veckan har det känts som jag inte får någon andningspaus. när jag väl är hemma och inte A är här så vill jag bara stänga dörren om mig och vara ifred, och det är ju inte alls likt mig.

i förrgår var det kanelbullens dag. det är lustigt vad mitt liv är annorlunda nu jämfört med för ett år sen, på ett positivt sätt, tror jag.

men seriöst, jag vill ha långt hår (mitt växer aldrig). men stora bröst vill jag inte ha. och stora läppar har jag redan. helt naturliga.

i was meant for the stage

skulle väl lite lätt kunna säga att det har varit en produktiv dag. men jag har fan inte producerat någonting. bara för att disken är diskad, kläderna rena och mitt rum om-möblerat så har jag inte åstadkommit mer än tappat matlusten. istället sitter jag och drömmer om alla saker jag kan köpa när jag får min första feta lön om två veckor (att det skulle vara fult att vara materialist är bara bullshit). tänkte göra en bröstoperation, läppförstoring, fettsugning och hårförlängning. får se om pengarna ens räcker till hårförlängning. annars får jag väl lägga pengarna på 'bra' saker. som veterinärbesök för selma, betala av skulder, nya boots, kläder och om det räcker börjar jag lägga undan till min än så länge ganska hemliga plan, som inte innebär att jag spenderar våren i stockholm. mer än så säger jag inte. skulle ju skriva en lista på saker jag behövde köpa så att jag inte glömmer bort det, men jag har redan glömt. jag ska börja på yoga är det tänkt. men det har jag inte för avsikt att betala för, ni vet väl att man får en gratis provomgång? det finns ganska många yoga-ställen i stockholm. vi ses på dom!

WANNA DISCO WANNA SEE ME DISCO

tänkte att jag kanske skulle spinna vidare på det där med att jag är bakfull idag. eftersom jag inte är det så ofta längre så blir gå-ut-upplevelserna nästan som när man var 18 år och nyförälskad i att man inte blev nekad att komma in på ett ställe för att man var för ung. anyway. på tunnelbanan hem från jobbet fick jag ett sms, med okänd avsändare, där det stod
"Jag drömde att vi hade sex! Och du va blond". försökte desperat (eller desperat och desperat, jag skickade ett kort väldigt undrande sms) få reda på vem som har såna våta drömmar om mig. det enda svaret jag fick var "men haha! aja, om du ska till ace ikväll så kan du få reda på det.. annars får du väl stalka a la hitta.se". och jag skulle ju inte till ace. så jag skrev ett hotfullt sms och då vågade han inte vara tyst längre, det var såklart don juan. planen som från början hade varit att komma hem och vara med på kollektivfesten övergick i att jag snabbt kastade i mig buffén och efterrätten och sprang runt och provade kläder medan dom andra körde allsång med tex army of lovers. jag åkte med 12,50:- och en vinare till fresh kresh och don juan hade fått för sig att hans dröm varit sann, eller ville att den skulle bli det, men jag avböjde och åkte istället till fridhemsplan, min dejt åkte till zinkensdamm, och det blev missförstånd. men tillslut hittade vi varandra och kom efter många om och men fram till festen som jag inte riktigt förstod om det var en bratfest eller en indiefest. jag kände mig någonstans mittimellan och sa inte så mycket, försökte mest koncentrera mig på att verka hyfsat nykter, jag tror det gick. vid halv två åkte vi till ace och dansade dom få timmarna som var kvar, jag måste lite halvhjärtat säga att jag gillar ace. här har man gått och prisat baba sonic, och man inser vilken liten stad stockholm är. ja, dom flesta var där, men det känns alltid som att det saknas någon när inte sickan är med ute, min manliga motsvarighet, som alltid ska vara på alla klubbar och fester och när han inte är det så saknas det som sagt någonting. sen tog det mig ungefär två timmar att komma hem. och jag tror att jag grät, men jag vet inte.

idag är det 1a oktober, nu kan ingen förneka att det är höst. äntligen har jag rätt. jag älskar hösten. jag vill vara hemma och dricka kaffe, läsa böckerna jag lånat, kanske måla, skriva, äta lots'n'lots of onyttig mat och snutta med min kattunge som jag nästan aldrig är hemma hos. men jag har en underbar mamma som bestämt att jag ska jobba kvällspasset idag, in your ass!

imorgon, imorgon ska jag börja vara nyttig. jag ska bara äta frukt och promenera mycket. förhoppningsvis leder det till att min bulle på magen försvinner (jag är inte gravid). ska bara äta upp chipsen först.

so if you've gotta go, just go

här kommer den, klyscha nr 1; jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. jag vinglade upp för en stund sen och kattas alla saker mötte mig i dörren, hon ska flytta ifrån oss. jag har bott här i 1½ månad och jag kan inte säga att hon är den jag spenderat speciellt mycket tid med, men jag blir så imponerad av vilken karisma vissa människor förmår sig att ha. hon kan komma in och ge sken för ett helt rum och samtidigt säga att hon vill krevera av brustet hjärta, kvinnan lyser! så nu står hon alltså där ute med alla sina saker och jag är bakfull och vill inte säga hejdå. det är ju aldrig hejdå. 'vi ses imorgon'. det är ju egentligen samma sak med malin, den tjejen. kilombos egna marit bergman. (obs obs klyscha nr2); jag vet inte vad jag skulle göra utan malin.
- jag tycker det är så fint med svart, jag skulle vilja ha mer svart på mig, som ni
- nej nej, färgglatt är mycket finare, du skulle förstöra en del av dig själv om du använde svart. du är färgglad och det är det som gör dig till dig.
det sa jag inte, men jag tänkte det.

baby, jag vet inte om jag ska skriva om dig, om jag orkar skriva om det eller om jag tycker att någon egentligen har med det att göra. jag vet bara att det känns så jävla vemodigt att den här intensiva veckan vi haft ska försvinna till ingenting. jag blir arg på dig för att du röker upp mina cigg och jag blir arg när du blir så där barnsligt arg och när jag tror att du inte svarar på mina sms fastän du egentligen inte fått dom. men herregud det spelar ingen roll om vi tjaffsar som att vi känt varandra i ett år eller två, vi blir sams för jag kan inte vara arg på dig och jag älskar ditt skratt. åk inte, eller åk, det kanske är lika bra. jag kommer till london.

rich and famous

det är såna här dagar som gör det värt att jobba 24/7. när jag är ledig alltså, utan någonting direkt inplanerat. jag kan dricka fem koppar kaffe, göra mig iordning i tre timmar medan jag gör andra saker. som att ladda ner musik (bodström, catch me if you can! just det, du kan inte), slösurfa, läsa morgontidningen, måla naglarna, duscha i en halvtimme, blogga om ingenting särskilt. egentligen borde jag sy, handla kattmat, ringa någon. men borde och ska håller inte varandra i hand riktigt än, det får bli en senare fråga. jag börjar nästan tro att jag blivit frälst, ibland kan jag känna mig så tillfreds. äntligen, säger jag. jag minns att jag förra året utnämnde 4e november till bitterfittornas dag, kanske behövs den inte längre. jag kanske ska överlåta den till någon annan, jag har några kandidater. jag längtar mest till 15e oktober då kontot fylls och jag äntligen kan köpa dom där röda stövlarna jag trånat efter i ett halvår. nej jag har inte kunnat shoppa på ett år ungefär. jag har nästan levt som fattigt gatubarn, men den tiden är förbi. jag gillar livet och livet gillar mig.

so.. it's how the story goes

jag vill egentligen skriva av mig. men vissa saker gör sig inte bra i en blogg. eller på internet över huvudtaget. jag har lärt mig att tänka att man får ta vissa saker för vad dom är. och att vissa människor inte har med vissa saker att göra.

förra veckan tog jag igen jobba-51-timmar-utan-att-dricka-mer-alkohol-än-ett-glas-vin-och-en-2,8a-vecka genom att lyckas bli ganska berusad cirka två och en halv gånger. vilket resulterade i att jag ringde till jobbet och skyllde på feber med förhoppningen om att kunna sova två dagar i rad. i själva verket berodde det på, för mig, sista natten på baba sonic, en engelsk (?) pub med bandanashårdrockare och en rätt galen kommunistfest i SKV. och jag kunde inte sova. nu är jag så trött att jag mest snäser av folk men vägrar att gå och lägga mig. jag vill inte försumma min lediga tid genom att sova bort den. jag vet att jag har lovat (både folk och mig själv) att jag ska komma till malmö, halmstad, göteborg, london - innan jul. jag vet att jag kommer ha råd. men tid, var är du?

well well, tomorrow is another day. utan jobb. jag ska nog shoppa upp pengar jag egentligen inte har. ja, det är sant, man blir lycklig av kläder.

det blev som sagt ingen napoleon, det blev en cool liten selma.

jag vet inte, är trött på snack. jag vill ha verkstad.

working class hero

jag är återigen à la mode på stockholms gator. igår kom första lönen in på kontot, det var inte mycket, men lite. jag passade på att shoppa upp det lilla jag skulle ha kvar att leva för resten av månaden och eftersom ungefär 85% av det lilla jag fick går till skulder och hyran så var det alltså inte speciellt stora summor det handlade om. och dom pengarna ligger nu hos stadsmissionen på hornsgatan och istället har jag en påse fina, bättre begagnade plagg, och även en helt nydesignad kofta. dessutom fick jag försenade födelsedagscash av min kära släkt och familj för ett tag sen så nu äger jag även en förtjusande höstjacka och ett par ganska högklackade höststövlar, som jag efter första kvällen jag hade dom trodde att jag aldrig mer skulle kunna sätta på mina fötter, skoskav deluxe, men dom har gett vika.

anledningen till att jag slänger iväg mina pengar nästan redan innan jag fått dom är för att jag vet att det kommer nya nästa månad. och anledningen till att det gör det är för att jag jobbar så fruktansvärt mycket. efter morgondagens pass kommer jag ha avverkat 48 timmar den här veckan i den där röda skjortan. eftersom arbetsplatsen numera är mitt liv så är det inte så konstigt om jag skriver om det. och jag måste ventilera. jag måste. bittra jävla kärringar, det är erat eget fel att ni vid 45års ålder fortfarande sitter I KASSAN i random livsmedelsbutik. ni har inte ens avancerat och skaffat er ett ansvarsområde, nej, ni har blivit så feta av att sitta där och blippa varor i 30 år (för det var säkert ert första sommarjobb) att ni inte ens orkar resa er och ta hand om resten av butiken. okej, jag kan inte låta bli att nämna namn. värsta kärringen på mitt jobb är lena. hon tycker att hon är så viktig när det kommer lite nya yngre förmågor som hon kan lära upp och dumförklara. varje gång hon handlar i min kassa så frågar hon om jag vet hur just DEN funktionen fungerar (ja, lena, jag lärde mig det första sommaren jag jobbade, skillnaden är bara att jag inte tänker fortsätta i 27 år till, din misslyckade jävel). och alla hennes meningar slutar med att hon måste berätta att hon snart har rast, eller ska gå hem.
- lena, vad har körsbär för PLU?
- (världens suck) AMEH, JAG VET INTE, jag hinner inte! jag måste plocka bananer och vika kartonger, för sen ska jag ha kassan FÖR JAG HAR RAST KLOCKAN 11!! (klockan kan vara 8 på morgonen när hon påpekar det).
du vet, alla är där för att göra det dom ska, för att sen ha rast, eller gå hem, det är inte bara du.

men ibland är det ganska bra att jobba. häromdagen hade jag en trevlig konversation med prinsessan madeleine. jag förklarade att avocadosarna längst ner var mjukare än dom däruppe, då svarade hon med sin ljuvaste prinsessröst att hon tyckte att alla avocados var mjuka. det var trevligt.

miss me, don't dismiss me

det kanske är för att jag är utmattad, av allt jobb, lite sömn. men det har kommit sakta krypandes, och jag tror jag insett den senaste veckan, att jag förlorat den bästa vän jag någonsin haft. jag tänker inte nämna namn, jag vet inte ens om du läser det här. men det gör mig tårögd att tänka att jag inte vet vad du gör nuförtiden, jag vet inte vilka du umgås med, hur du tänker. det känns som att bryta från en pojkvän, bara att det här varit en lång utdragen process. det där med att du har nya vänner (jag också), nytt liv, och vi har så många gemensamma vänner som hela tiden påminner om dig. jag har så mycket minnen av dig och minnen av allt vi gjort tillsammans. och nu är jag tillbaka i stockholm och stockholm är inte detsamma utan dig. att skicka sms efter sms utan att få svar är som.. fan, det gör ont. jag kanske borde ringa, men jag vet inte, vågar inte längre, det är ändå för långt bort. jag kanske borde börja se tillbaka på den ljuva tiden med ett leende istället för med vemod och saknad. men ja, fan, det gör ont. jag kanske borde sova. jag blir så jävla blödig när jag är trött.

what if I say I couldn't take another day
if I told you would you stay?
and I've got you and you've always seen me through
if I told you would you stay?
I can't live without you Now you're gone
is it true did I leave you black and blue? I didn't tell you I was real
gone on so long It feels so right but wrong
I couldn't tell you what I feel
I can't live without you but I'll try
you've been a friend

jag behöver inga hankatt-tips. det är tydligen en liten tjej och på lördag åker jag till norrtälje och hämtar henne, och träffar emmy, bebisen och ronja. jag är så töntig när det kommer till det där med söta djur, can't help it.