igår på jobbet fick jag frågan:
-ursäkta, vet du när bokrean börjar?
ursäkta, jag jobbar på konsum, där säljer vi mat och typ servetter, inga jävla reaböcker.

nu får jag passa mig för vilka jag skriver om i bloggen, det är ju inte direkt så att jag hänger ut folk men jag tror att jag kommer få två nya läsare som den här bloggen egentligen inte är menad för.

(kommentera fortfarande föregående inlägg)

kom igen nu mina bloggläsare, visa vilka ni är, jag kräver minst fem comments och vad jag vill ha hjälp med är;

- musiktips. jag har total torka och behöver ny musik. nog för att det tar typ en timme att få ner en låt med min nya superuppkoppling. wow. men bra musik tåls att vänta på. så, tipsa!

- var man kan göra hyfsat billiga och snygga hårförlängningar. syftar inte på rosa, blåa och röda hårförlängningar/extensions utan bara vanliga hårförlängningar i exempelvis brunt som mitt hår är nu. tänker inte lägga ut 6000 spänn.

help me help me now

save it for the weekend

jag lever inte på vintern. så säger ju alla, men jag går knappt utanför dörren. det är påfrestande och ansträngande att träffa människor så jag sitter hellre hemma och äter choklad, läser böcker och följer alla värdelösa serier på tv. förutom när jag jobbar då. eller som igår då jag och sedir köpte pizza och var iofs sjukt slappa båda två. tyck gärna att jag är den mest ointressanta och tråkiga människan i världen vid den här tiden, jag förtjänar det, och håller med. det bästa utav allt är att jag inte har något dåligt samvete över huvudtaget för det är så jävla skönt att breda ut sig i soffan själv och bara känna sig som en säck. fan vad värdelöst det låter men fan vad skönt det är. nu har jag dessutom två katter helt plötsligt så nu ska jag inte gå ut förrän solen personligen sjunger en vårsång till min ära.

tomorrow belongs to me

självklart var jag tvungen att fira mitt nya internet med att sitta uppe hela natten så nu är hela den här dagen förstörd. men ikväll ska jag träffa sedir, väldigt efterlängtat. jag hoppas vi ska äta jättemycket mat eftersom att jag är så dålig på det här med att laga mat när jag bor själv. jag kom på det inatt, jag satt och tittade på hemsidan till skolan som jag tänkt att jag ska gå på i höst, vilka arbetsprover som krävdes och insåg att jag är screwed. sen började jag fundera över mina skills. när jag var yngre lagade jag alltid mat (inte för att det har någonting med skolan jag ville gå att göra, utan mer om mina skills) till allt och alla och provade ingredienser som inte alls hörde ihop och bakade bröd flera ggr i veckan. vad hände med det? nu har jag ens gett upp tanken på att göra något eftersom jag knappt kommer ihåg vad man gör någonting alls av, jag kommer inte ens på nu. måste man kunna vara en chef francoise för att kunna bli hemmafru? antingen så får min blivande man vara mycket skillad i köket eller så kommer vår livskost bestå av knäckemackor med avocado, pasta/bulgur med tomatsås eller pizza. igår tex åt jag glass till middag. kanske skulle flytta till usa på en gång.

jag har dessutom alltid fått höra att jag skriver bra (vilket tydligen inte uttrycker sig i min blogg men när jag bara ska kasta ihop en text om ingenting särskilt som inte ska publiceras då blir det jävlarimig en bra text)men det la jag ner nånstans på gymnasiet mitt i journalisttbildningen eftersom läraren samtidigt som hon berömde mitt personliga skrivande tröck ner det i skiten eftersom jag inte skrev som hon skulle ha gjort. thank god för att jag gick därifrån med näsan högt och skriver fortf med för långa meningar och punkter på fel ställen. and i like it.

sen kom jag på att, men sömnad, det borde jag ju kunna komma någon vart med. det är ju åt det hållet jag vill gå och det är jag dessutom ganska bra på. tills jag började på mönsterkonstruktion. det är inte så jävla svårt att sy ett plagg eller sy om ett plagg om man skiter i siffror och mönster men helt plötsligt känns det som att man måste vara professor eller iallafall ha läst någonting mer än matte A. jag tillåter er att skratta.

men, men, så kom räddningen till mig på en gång. och än en gång kommer beviset på att jag lever efter klyschan och gör som alla andra vilsna esteter i det här landet, jag måste ju börja någonstans, på stockholms konstskola. suits me perfect. (haha. kallade jag mig precis estet?)

hey bloggen, nu kan vi äntligen återförenas på hemmaplan. nu är det jag och min laptop, united. dessvärre låg det en massa gammal skit på den här datorn eftersom den inte fungerat på ett år, det var en massa skit jag helst sluppit. men vad har man inte papperskorgen till. tro det eller gör det inte, men igår var första gången på en vecka som jag var på jobbet, har inte hänt sen london i november. och goddamn vad jag insåg att fritid är det nya svarta. feberyra och samtal med toalettstolen var mödan värd för att slippa gå utanför dörren. helgen bjöd på dop och fest och baksmälla i dubbel bemärkelse. nu måste jag tyvärr släppa min kära vän för att åka på mönsterkonstruktion, skulle helst slippa. bye for now.

jag måste bara visa att jag lever. inte ett liv jag kan skryta om men jag lever. det enda jag längtar efter är att ha en, en enda dag i veckan hel-ledig så att jag kan träffa folk. annars njuter jag av att ha fler tv-kanaler än 1, 2 & 4 och i ett långvarigt telefonsamtal (och jag som avskyr att prata i telefon) försökte jag bortförklara mitt non-excisting privatliv men insåg att det inte är någon idé. mitt nya leg kommer om 3 veckor och jag bara längtar efter att få gå på systemet igen. råkade spilla till M att jag har en tiny crush på D men han lovade att inte säga något. om jag känner det här stället rätt så känner samtliga till det inom en vecka. tackar. jag har inget att blogga om, jag som längtat efter att få blogga.

jag tror och hoppas att jag är nästan klar med packningen. men jävlar anamma vad mycket kläder jag har som jag glömt bort. det ska hängas upp och provas i nya lägenheten. jag tycker det ska bli skönt att inte ha internet men samtidigt får jag lite panik över att jag kommer tappa kontakten med omvärlden. men vadå, det är inte som att jag har ett socialt nät som jag måste upprätthålla. och jag tackar mobiltelefonin. jag kommer iallafall en tid framöver ha hemtelefon så om ni är intresserade av att få det numret så är det bara säga till, så länge jag vet vilka ni är. nu är det bara jobba sova jobba och sen flytta som gäller. jag sa till mina föräldrar att jag inte hade så mycket saker, hoppas jag inte försakar en hjärtattack eller två.

för att jag inte kunde medverka på sedirs födelsedagstjofräs igår; grattis hunnibun i efterskott!

som ett slags svar på min önskan om att inte gå ut på ett jävla tag så försvann mitt pass efter debaser förra helgen så my wish is your command, det blir hemmasittande framöver. om någon kan tänka sig att köpa ut på systemet i veckan får ni gärna höra av er, its like being 17 all over again. och jag fyller snart 21. men som det heter; they only want you when you're 17, when you´re 21 you´re no fun.

i've been doing some things wrong but sometimes it goes right

allting händer nu! igår fick jag nycklarna till lägenheten och ska flytta in redan på måndag. nyss ringde en tant om en kattunge och dom ska komma och lämna den på tisdag. på tisdagkväll börjar mönsterkonstruktionen och på torsdag börjar franskan. innan, mellan och efter det är det självklart jobb men februaris schema var helt okej, mycket kvällar, så om jag inte haft något socialt liv det senaste halvåret så vet jag inte hur mycket bättre det kommer bli nu. men hey, jag bor iallafall närmre stan än längst ut på röda linjen. men jag hade glömt hur jobbigt det var att packa. jag har i princip inga saker eftersom jag rensade bort allt inklusive möbler när jag flyttade ifrån malmö men ändå, det är jävligt mycket saker. eller mest kläder och väskor. ni kan förresten skylla den förjävliga snön på mig. det är gud som straffar mig för att jag har köpt typ 5 nya tunna jackor istället för en vinterjacka så nu får jag gå runt och se ut som aidez-moi eftersom jag inte är så dum att jag tar på mig en midjekort jacka i den här kylan.

jag fick lägenheten! grattis till mig. jag flyttar redan 1a februari, dvs nästa vecka. imorgon ska jag skriva kontrakt och det är inte det att jag tröttnat på människorna jag bor med utan mer kollektiv-tanken och jag behöver mitt utrymme. flickdrömmen har gått i upplevelse. lite väl nära mamma bara men nu slipper jag få skeptiska blickar och miner när jag säger att jag bor i fittja, nu kanske folk vågar komma hem till mig. f to the low

i got some news for you

god afton kära blogg! på mindre än 48 timmar har undertecknad satt in en annons om lägenhet, tittat på en lägenhet, ev. fått lägenhet. en stor etta till alldeles lagom pris, lagom många garderober, stort badrum och jag får tillåtelse att ha en katt. ska väl egentligen inte nämnas att den ligger på den enda plats som jag sagt att jag aldrig någonsin ska ställa mina flyttlådor igen. nämligen barndomsförorten. det finns alltså en viss risk att jag kommer stöta på mina högstadieklassisar varje dag i centrum. jag får helt enkelt gå runt. det är ju inte för alltid. dessutom kära läsare har jag bestämt mig för att avvakta med london och istället söka till det här i höst! nu ska jag ju inte ropa hej, men hoppas kan man ju alltid!

nu ger jag upp. jag kastar in handduken. jag har blivit för gammal för att gå ut och festa in på småtimmarna. det är inte roligt längre. jag blir bara trött och drar hem och är förstörd dagen efter. nu ska jag inte dricka på minst en månad, fram för lugna hemmakvällar. usch jag är som ett trist toffel-par förutom den lilla detaljen att jag är singel. dessutom försvann min plånbok och det var snöstorm, blötsnö. och fortfarande har jag inte lyckats få reda på var på debaser de snygga människorna gömmer sig. jag såg inga som var att hurra för direkt. men jag har ju tankarna åt annat håll.

okej, your wish is my command; bild på hårfärgen, frisyren har jag dock lyckats dölja eftersom det inte är någon frisyr

revaxör till alla frisörer

jag har länge gått och funderat på varför jag så sällan går till en frisör och klipper mig. det är inte speciellt dyrt, det är skönt att få håret nyklippt osv. men i onsdags fick jag svaret och det jag kommer på varenda jävla gång jag har varit hos en frisör. det är dags att ge revaxör till samtliga av sveriges frisörer för det man säger går tydligen inte in, även fast de 'förstår preciiis' vad man menar. jag gick därifrån och såg 30 år äldre ut. som att jag skulle sitta som 50åring på mallis med min gamla gubbe och dricka paraplydrinkar. "absolut INTE på längden" sa jag och det var nog där hon missförstod för det var jävligt mycket längd som försvann. luggen ser ut som stripor som hänger ner i pannan och nu kan jag inte få till en frisyr utan att se 90tal ut. härfärgen däremot, den är ju fin men den står jag ju för själv. eller jag rättar mig; den h a d e varit fin om jag hade något hår att ha färg i. jag är iallafall varken svart eller rödhårig längre, snarare gyllenbrun.

död-hos-frisören-dagen började iallafall bra. som jag skrev härunder lunchade jag och min lilla pärla till syster på hermans, taskigt dyrt men farligt gott. sen promenerade vi längs söder till weekdays och jag investerade i 3 par nya byxor. det behövdes. sen var det då död-hos-frisören-tiden och jag bröt mitt interöktpå2dagar-mönster och shoppade.. en del. men det var jag värd. sluta/skäranerpå-rökningen går faktiskt bra.

igår kväll trotsade jag att jag var så trött efter jobbet och det är jag glad för. teresa bjöd på mat och spritzer och jag hade med mig en massa chips. vi pratade skit (hade lika gärna kunnat saxa från din blogg men det var ju det vi gjorde) och tittade på hedwig & the angry inch, i samma klass som rocky horror picture show. and how i love that movie. det var längesen jag såg den så om någon skulle tänkas ha den så kan denne någon tänkas bjuda mig på dejt.

så här ser jag alltså ut i dagens läge. en petit uppdatering. nu ska jag prova hermans med lillsyrran och hoppas att det går bättre för oss än vad det gjorde för daniel som höll på att ta sina sista andetag på den populära restaurangen en gång i tiden.

je suis venu te dire que je m'en vais

idag har jag varit ledig, alltså får jag blogga! vilken dag och vilka spenderade pengar. det blev ingen svettis idag eftersom jag och malin insåg att vi inte skulle hinna med att både träna och shoppa. så vi valde shoppa. bra val tyckte vi för då ville även anna och therese följa med. therese och anna hittade inget mer än varsina par skor, ett par vantar och en mössa, malin hittade ingenting. where do I start? 3 par skor, en kofta, 2 bluströjor, en väska, en necessär. det ska tilläggas att det var på second hand, alltså mycket valuta för pengarna. efter solsken i hjorthagen övergav jag flickorna och hann göra mitt språksinne nervöst eftersom jag skulle göra ett franskatest och jag har som tidigare nämnt inte använt min franska på snart två år. jag kom upp på rätt våning och en tant välkomnade mig genast på franska och frågade (på franska) vad jag var där för, jag frågade på svenska efter toaletten och hon sa på äkta franskt manér "c'est lá bas mademoiselle, voila!" jag mumlade tack och ångrade att jag fått idén att börja plugga franska igen. ångern fortsatte när jag fick testpapprena framför mig och helt plötsligt kändes min hjärna som utbytt av en senil 85åring. men jag mjuknade ganska snabbt och snart var jag ute igen i väntan på språkrådgivning. trodde tanten skulle ta mig i sin famn och sluka sig med sin övermogna franska men istället fick jag följa med en fransman som blev mycket imponerad av mitt språk med tanke på att jag inte pluggade något innan jag åkte till paris. han berömde mig även för min stil och mina kläder och för en sekund var jag på väg att döma honom som en av alla andra fransmän. men han hade en kal fläck bakom sitt annars så långa hår så jag såg honom som ganska harmlös. han tyckte iallafall att jag var duktig på franska och jag får börja i den mest avancerade gruppen med pensionerade rivieran-svenskar och ungdomar som precis som jag för 2 år sen var drömmare om att bli parisare. efter testet åkte jag iallafall och fikade med oscar, det var trevligt men jag var så hungrig så efter ca en timme såg jag ca 3 oscar så då var det dags att åka hem. jag ska tillägga att den här dagen har jag genomgått utan att röka en enda cigarett. i skrivande stund har jag inte tagit ett bloss på ca 30½ timmar. istället försöker jag mig på att snusa mandarinsnus ur en liten golden dosa. lika golden som mitt hår numera! det är inte svart och jag ser inte ut som kristina lugn. det är riktigt snyggt faktiskt.

imorgon ska jag luncha med min lillesyster efter att hon ringde häromdagen och var tvungen att prata ut om sina guy-issues. så nu ska vi ta det över en lunch och förhoppningsvis smiter jag in hos en frisör och förhoppningsvis kommer jag hem med 2 par byxor. vi har blivit som såna systrar man ser i amerikanska tv-serier.

jag kände mig som anna i O.C igår, som gav tips till en kille (som jag har en högst oönskad och högst petit crush på) om hur han ska göra för att få den tjejen han vill ha fastän det enda jag ville var att säga hur han kan få mig. men jag har lagt ner det nu, eller det är ju egentligen ingenting jag startat. han är en huddingekille som vill ha små söta 17åringar. och det kriteriet varken kan eller vill jag stämma in på. små crushes har man väl hela tiden, no big deal.

av någon anledning stavad callin hamnade vi på något sätt på brother tuck efter att ha varit på carmen igår. vi gick in och hälsade lite på toa-kön sen gick vi därifrån. öl för 50 spänn och hockeyfrillor med skinnväst i 50årsåldern var ingen av oss sugna på, så vi gick och köpte en massa mat istället och på hemvägen var vi lucky enough att hamna bredvid 5-6 algerier som inte förstod att nihad kan flytande algeriska och arabiska så dom pratade högt och brett om både mig och nihad. när vi var på väg av och nihad talat om för dom att hon förstod allt de sagt så önskade dom henne "godnatt, syster" och tyckte tydligen att dom hade friheten att taffsa på min rumpa. inte okej. carmen var iochförsig i stil med brother tuck igår kväll, nästan endast jesuskillar och hårdrockskillar (även dom med väst). men vi satt inträngda i vårt hörn och hade trevligt, vart oscar och erik försvann sen är ett mysterium, vi tappade bort dom någonstans utanför.

igår fick jag dundermassage. jag bad nihad massera mig en stund eftersom jag har så ont i axlarna att det strålar ut i resten av kroppen och ger mig misstankar om hjärntumör. hon hade sin kontaktperson sousy här som länge satt tyst men sa efter en stund att hon gått en massageutbildning i ca 1 år och sen jobbat som massör. thank you god. sen somnade jag med värmekudde på axlarna och idag känner jag mig stelare än en streck-gubbe. alltså ännu värre än innan massagen. jag hade tydligen vattenfyllda muskel.. hålor? och diverse knutar ner över hela nacken. det är priset man får betala för att jobba så mycket (har hört att det är ute att prata om hur mycket man jobbar så hädanefter ska jag bara skriva om hur himla ledig jag är). ont som fan gör det iallafall.

vi fick nyss reda på att karin, som jag nästintill delar rum med, ska flytta ut redan idag. det känns.. konstigt. skönt att få ha rummet för sig själv tills någon annan flyttar in, men tråkigt att vi blir en person mindre i vårt opretentiösa kollektiv. och jag gillade skåningen trots allt. iochförsig så funderar jag också väldigt mycket på att flytta. jag irriterar mig på att jag irriterar mig på att jag vill vara ifred. och så blir jag ännu mer irriterad fast det enda jag vill ha är lugn och ro. och sällskap. hur nu det går ihop.
jag har börjat fylla min kalender med saker jag VILL göra och inte saker som måste göras eller som jag inte gör. på tisdagkvällar hädanefter ska jag gå kurs i mönsterkonstruktion och jag hoppas att inspirationen till att sy kommer tillbaka, jag har inte haft någon riktig inspiration på ett år. på torsdagkvällar är det franska och resterande luckor ska jag bli en svettis. malin är väl friskis då.

3 dagar kvar till löning, till uthämtning av nya jackan och tills jag kan börja leva igen. jag är ledsen att säga det men pengar ger lycka.

if i could be naive again

jag borde verkligen göra något idag. men eftersom jag har ungefär lika mycket pengar som bosse på bänken så infinner sig opeppen som en påse på huvudet. plus att jag dagar som denna (de flesta andra dagar också iofs) inte kan förstå varför vi ska bo tusen mil från civilisationen. det tar visserligen bara en halvtimme att komma in till stan men mellan mig och tunnelbanan finns en odör som måste duschas bort och tillochmed duschen känns för långt bort. ja, jag är lat. det vore trevligt om någon kom ut hit någon gång.. ser ju nästan ut som schweiz. om jag blir piggare och mer triggad ska jag träffa teresa. jag är sugen på att ta en öl någonstans men inte min plånbok tyvärr. apropå öl, igår var det KÖ och INSLÄPPSTOPP på carmen! helt otroligt. vakten sa att det var omöjligt att komma in men vi blev inviftade efter ca 5 minuter och efter ungefär lika lång tid skulle oscar & co gå därifrån till nån ny popklubb som dom inte blev insläppta på. det kan dom ha för att dom alltid kallar mig för poparen! jag har precis moffat i mig en påse godis och ska nog bädda med ett glas rött. funderar på att ägna symaskinen lite sällskap ikväll, eller eventuellt gitarren, det var längesen vi umgicks.

jag vaknade strax före 7 och kunde inte somna om. en ledig dag. igårkväll trodde jag att alla hade gått och lagt sig så jag satt själv och drack kaffe tills jocke kom och höll mig sällskap, vi gick in i köket och då kom både nihad, malin och therese upp. ingen ville gå och lägga sig så dom andra gjorde nattmackor och vi satt och pratade skit tills en bit efter midnatt. det är så mysigt att det alltid finns sällskap om man känner för det. men nu sitter jag här igen med min andra kopp kaffe och klockan är bara halv 9. jag söker en mer avancerad franskakurs för att jag tror jag kan mer än bara beskriva mig själv och min familj och ha en lätt konversation. jag tänkte ju fan på franska i mer än ett år. ändå får jag ångra att jag inte tog tag i det direkt när jag kom hem från paris. läste mina dagböcker därifrån igår och allt var nog inte så pest och pina så som jag kände det efter jag kom hem. tänkte att jag inte skulle åka iväg till london så snart men nu såg jag någons bilder och jag tror jag tror jag ändrade mig, igen. jag behöver ju inte stanna så länge. men vem vet.

jag är mest förvånad över vissa relationer. hur man när man väl ses har så lätt för att prata, lätt för att öppna sig, men ändå ses man aldrig. och så finns det fall där man ska upprätthålla någon slags relation även fast båda vet om att det inte finns något att bygga på, man har ingenting att prata om och inte ens speciellt trevligt när man ses, men ändå ska man ses, ofta, betydligt mer än man träffar de man verkligen borde träffa. hur jag nu definierar ofta. jag kan inte påstå att jag träffar någon speciellt ofta. allra mest förvånad, eller förvånad är väl fel ord; besviken, ledsen, sårad, över hur en så bra vän, ja, bästa en gång i tiden, helt plötsligt bestämmer sig för att klippa bandet. utan någon bättre förklaring än att 'vi har blivit så olika'. hur kan du ens veta att vi blivit så himla olika som du skrev? när jag sen vet att det är middagar som jag borde vara på, brukade vara på, och får höra hur ni har det genom gemensamma vänner, ja, jag vet inte ens vad jag ska säga. jag förstår helt enkelt inte. jag är ju inte speciellt lik någon av mina vänner, men det har aldrig spelat någon roll, snarare tvärtom.

nu ser 2007 ljusare ut! jag ska gå kvällskurs i förhoppningsvis franska och mönsterkonstruktion, inte bara jobb, jobb, jobb. idag verkade förresten alla på jobbet ha pms och jag fick skäll utan anledning. nu är jag ledig i 2 dagar och hoppas på att träffa teresa, sara, emsi och kanske senil. och shoppa lite för presentcheckarna.. har 2 nya jackor på en vecka. är lite besatt av jackor tror jag. har typ hundra jag köpt men inte använt, eller slutat använda. och typ tio jag växlar mellan. och har olika väskor varje dag. inte undra på att jag alltid glömmer nycklar och jobbkort.